Sitter och lyssnar på The Kooks (efter funnen inspiration på Everts blogg evo.kth.se)!
Sitter och tänker på att det snart har gått 5 år sedan jag tog studenten och började plugga juridik. Juridik i 5 år liksom. Men egentligen så har ju så mycket hänt dessa fem år och juridiken har fått agera pelare för att hålla mig på jorden. Jag behöver sånt. Tror jag annars hade varit en sån där tjej som flyr landet och liksom bara lever utan framtid. Nu sitter jag här i framtiden så glad att 5 år av juridik snart är slut men även tacksam! Dessa fem år har ju varit allt annat än lugna. När jag jämför mig med mina kursare (inget illa menat) så har jag alltid varit den där udda tjejen som gick och spelade teater efter föreläsningarna eller åkte på snowboardläger. Jag är den som efter ett par terminer på programmet inte började klä mig "business" och komma i kostym på lektionerna. Som om det skulle finnas representanter från advokatbyråerna som kommit för att plocka hem den med mest strykt skjorta. Jag pluggade aldrig i bibblan och gick miste om allt juridiknätverkande kursare i mellan och fann aldrig att skämta om professorer eller lagrum speciellt underhållande. Istället tog jag många sovmorgnar och åkte till teatern för att klä mig i blond peruk, till häst eller kines. Jag sökte inte sekreterarjobbet på Mannheimer eller Hamilton. Jag jobbade med dans, sport, eller att föreläsa. Min uppsatstermin (30hp) spenderade jag allt som allt ca 30 minuter i bibblan för att hitta en bok. Resten spenderades ute på Sveriges vägar i en turnébil och spelade musikal runt om i landet.
Jag har inte de bästa betygen. Men vet ni vad? Jag ångrar inte en enda dag! Jag ångrar inte alla alptoppar jag njutit på, alla resor upp till fjällen med ett galet gäng och alla galna kvällar jag var ute och dansade. Jag ångrar inte att ha sett de minsta hålorna i Sverige och bli intervjuvad för tidningar och sovit på lyxhotell och gått på lyxspa. Jag ångrar inte att sitta i en bil och bara ha öppna landskap framför mig och panikrepa in olika roller till föreställningen. Jag ångrar inte en sprängfylld kalender som inte innebar plugg. Jag ångrar inte en sommar i USA eller alla sommardagar på festival med skitiga stövlar lyssnandes på min favoritmusik. Jag ångrar inte alla gånger jag varit på Winter Jam och hamnat på vilda efterfester med snygga snowboardkillar. Jag ångrar inte den gången jag satt på en nattbuss och solen redan hade gått upp. Jag ångrar inte att random roadtrippa till Lund eller 10 dagar på Franska rivieran. Jag ångrar inte Val T, Andermatt, Nendaz eller sommaråkning i stryn. Jag ångrar inte när vi tog över nattklubben i Basel eller när jag fastnade i ett träd i Alperna. Jag ångrar inte att åka till Berlin i 48h för att träffa en gammal vän från Venezuela. Fem år juridik har, för mig, inneburit så mycket mer.
Jag har samtidigt levt ett bra studentliv men valde snabbt att inte involvera mig i de traditionsengliga studentgrejerna. Jag ville träffa folk från hela världen, jag ville ta del av kulturer och jag ville vara någon för dem också. Internationella fadderiet gav mig mycket glädje.
Sen kom jag till England. Jag lämnade allt fantastiska jag hade hemma för att slänga mig in i nåt främmande. Med 60 kilo reste jag genom London för att möta en rödhårig pojke på en perrong i Greenwich som hade glömt nycklarna med som tog mig till en pub där vi kunde sitta ute i solen. En pojke som kom att bli som min andra familj här! En pojke som jag lärde känna genom en speciell flicka som var så öppen och varmhjärtad och bjöd in mig i hennes hem och gemenskap när jag var helt ensam. Till Miki och Nat kommer jag vara evigt tacksam. De har förgyllt min tid i London något otroligt!
Så till England kom jag. Insåg att jag faktiskt var väldigt bra i skolan, på juridik. Shit jag är ju riktigt duktig. Om man i Sverige skulle sluta lägga så stor press på att forma all till små små affärsjurister eller liknande och faktiskt se en alternativ framtid, så kanske jag ahde insett det där också. Jag kom till England där professorerna inte är rädda för att svära och inte är rädda för att du kanske vill bli superstjärna nån gång. Här landar jag bra betyg, mina åsikter i klassrummet spelar roll och ibland finns det faktiskt inget rätt svar (herre jösses juridiksverige). I London lärde jag känna massa människor, mest för att inse att bra människor är svåra att finna. Ibland känner jag mig ensam och saknar mitt liv i Sverige. Vissa dagar känns hopplösa och nu mot slutet som student har det varit extra svårt att försöka fatta vad det är jag vill göra resten av mitt liv egentlige. Fast man måste ju inte välja kom jag fram till. Vad vill jag göra just nu? Jag vill pröva bli skådis på riktigt, många skrattar nog men många kanske tycker att det är de coolaste ever.
Alla dagar som jag inte spenderade i bibblan på SU har gett mig enorma sociala skills och livserfarenhet. All min dans/konståkning/teater-träning har lett upp till detta. Dansen har gett mig nån sån enorm kroppskontroll. Konståkningen har fått mig att inse att jag aldrig vill ge upp på något igen utan att ha försökt allt! Teater erfarenheten förklarar sig själv. Juridiken har gett mig så mycket visdom i en skrämmande värld som är bra att ha på vägen och ett när att falla tillbaka på. Visst, jag är bara ett pyttelitet steg på vägen. Det finns 100tusen-tals till som mig men jag är unik. Inget ska vara omöjligt. Jag vet bara att detta vill jag testa. Sedan vet jag att jag vill åka hem en sväng till älskade Stockholm, plocka ut min examen och ha en sjujävlars stor fest för alla mina vänner och hela min familk för att fira mig! Det är planen.
Tänk vad mycket jag har gjort de senaste 5 åren. Tänk vad mycket jag åstakomma de kommande 5 åren! Men jag hade inte varit någonstan utan denna person, bästa mamma! Jag hade inte varit den jag är om det inte var för vart jag kom ifrån och hur min familj har hjälp att forma mig! PUSS
Sista februari
Hej bloggen. En månad sen nu. En ganska fullsatt månad. I mellan skola, dans och allt så har jag haft två set av besökare. Madelon från Holland som gjorde comeback och bästa Johanna och David som jag älskade att ha här! Vi promenerade omkring i London och shoppade (eller ja dom shoppade hehe). Vi åt god mat och drack Afternoon Tea på One hotel Aldwych. Vi hittade den bästa baren i East London också. En undangömd liten pärla dit jag bara ska ta mina speciella människor!
En annan grej. Jag bestämde mig för att ge skådespelandes en chans här i London. Det är nu eller aldrig känns det som. Det första som hände var att jag fick komma och provspela med RETZ till deras uppsättning av Kafkas - The Trial. Jag kom dit och det hölls litet informationsmöte. Sedan fick jag improvisera ihop med en annan tjej. Sedan snackade jag lite med dom och så var jag inne med premiär i April! :)
Samtidigt så har jag skickat CV till olika produktioner och två eller tre agenturer. Idag var jag på intervju hos en och dom vill representera mig! Problemet är att all min erfarenhet är från Sverige så jag kommer behöva göra ett par jobb här innan jag kan få gå med i "stora boken". Det positiva är att jag har så pass mycket erfarenhet att jag "bara" behöver göra typ 5 jobb och inte 10-20 som andra. På söndag skickar agenturen mig till en fotograf för att ta professionella headshots (mammas bilder på mig räcker inte längre) hehe. Professionella headshots är något alla skådisar behöver innan man får bli skickat på professionella jobb representerad av en agentur. Sedan på onsdag har jag ett möte igen där vi ska sätta ihop mitt CV och välja ut de 25 bästa bilderna. Sedan ska jag gå på varenda audition jag får. Jag är superglad för detta men inser att det bara är början också. Det finns bara så mycket en agentur kan göra. Jag måste se till att acea alla auditions och castings jag gör! Men det känns skönt att vara representerad och bli skickad på jobb och inte behöva leta efter allt själv. Får se hur det går! Vill ge det en chans i alla fall och vill ju spela, det är de bästa som finns!
Det var all update från livet i London för nu! PUSS
