Carro och jag tog en tripp ner till Franska rivieran förra sommaren. Vi bodde i Nice men såg till att verkligen pendla upp och ner för kusten.

Jag kom fram till Nice ett par timmar tidigare än Carro då jag hade åkt buss från Serbien. Jag spenderade dom timmarna på en bänk i hamnen, läste en bok och tittade på människor/båtar.

Första kvällen gav vi oss ut i Nice och en citron fastnade i Carros klänning. Detta var precis efter att vi hade gått förbi en mysig familjeägd resturang där ägaren hade väldigt, väldigt snygga söner. Både Carro och jag tänkte
att det kankse inte vore så dumt att gifta sig med en riktigt snygg fransman som kan laga mat..

Utmattad efter en dag på stranden. Hur man nu än kan bli utmattad av att vända sig var 20e minut, läsa bok, bada och tupplura.. Antar att det var värmen som gjorde det (eller kankse för att vi hade kommit hem sent kvällen innan?)

Utmattad eller ej så var det bara att klä på sig och ladda om. Denna gångåkte vi till Cannes för att David Guetta spelade på Palais!! Detta kan varit det sjukaste jag varit med om!

Varje gång vi kom till Cannes (vilket blev ett par gånger då det var såbekvämt att ta tåget 40 minuter) så kissade vi på detta typ tusenstjärniga hotell. Inte på men vi gick in och smyganvände deras toalett. Första gången försökte vi se ut som superrika arvtagerskor så att dom inte skulle misstänka oss men sen kom vi på att dom nog inte brydde sig.

Efter man hade vandrat den där sjukt pampiga trappan täckt i röd matta så kom man till en såndär "paparazzi" vägg vilket vi tyckte var roligt.

Efter det möttes man va denna skylt och bakom skylten började den vildaste festen någonsin. Först fanns det ett enormt dansgolv täckt av oss "dödliga" människor. Sen fanns det ett upphöjt parti som omringade
dansgolvet vilket nog var "semi VIPen". Precis bakom scenen i mitten av hela skiten fanns en upphöjd VIP area som var störd. Killarna kom in i typ mjukisoveraller och blev serverade enorma flaskor Champange av äkta sort.
Jag själv skulle beställa vatten i baren och det visade sig att den kostade 10 euro, jag flytte snabbt som attan! Carro och jag var ritkigt nära på att smyga in på VIPen men stoppades i sista sekund och inte ens av vakten utan av en random!

Palais har även en stor ute VIP och en stor ute terass med utsikt över typ
hela Rivieran. Så när vi hade dansat oss svettiga där inne så mötte vi av en slump några snygga norrmän. Dom var tydligen rika vilket jag antar är vardagsmat på ett ställe som detta. På bilden ser ni Kenneth, norrman/
italienare han försökte övertyga mig om att han bodde på det dyraste hotellet någonsin och hade den finaste havsutsikten. Jag bara skrattade och sa att han inte behövde försöka impa på mig. Vi var ett gäng som drog på "efter-fest" på deras hotell och dom skojjade inte. Det var det sjukaste jag har sett, nog det dyraste också. Dom hade 10 000 kr sviten högst upp, deras toalett hade självuppvärmd toasits och deras havsutsikt stäckte sig typ 360 grader runt balkongen. Oroa dig inte mamma, inget dumt hände. Vi ville bara se ett lyxigt hotellrum, till skillnad från vårat rum som började läcka dag 1 när vi spolade...

Efter ännu mera strandhäng etc. så var det bara att börja om och sättapå sig sitt partyansikte. Våre rutiner såg ganska likadan ut varje gång.Vi hade fönstrena vidöppna lite i brist på AC men mest för att insupa stor-
stadsatmosfären som faktiskt finns i Nice speciellt på den mycket trafikerade gatan vi bodde på. Samma gata som dansskolan Off Jazz men en av mina favorit danslärare genom tiderna Angelo Monaco!!
Sedan spelade vi hög musik eller egentligen typ fyra låtar repeat för att internet var vädigt segt och jag hade ingen musik på min dator då jag använder mig avspotify. Så dansade vi, sminkade oss och pratade med främlingar som gick förbi på gatan utanför.

Vi åkte till Monaco och på tåget dit träffade vi en engelsman som jobbade på någons lyxjakt som skulle visa oss runt. Tänk att man kan jobba på en båt för en familj och när dom vill åka nånstans så måste man åka.

Vi var på några ställen träffade lite folk och så. Det känns så knäppt att man träffar folk, har kul med dom och nog aldrig träffar dom igen.

Det slutade iallafall med att vi badade i Monacos soluppgång och sen låg på stranden i solstolar i väntan på att vårat första tåg tillbaka till Nice skulle åka hem. Jag har för mig att sträckan Nice-Monaco tar ungefär 40
minuter. Väldigt bekvämt tågsystem har dom iallafall på Rivieran. Första tåget börjar gå runt 5 och nattklubbarna stänger inte förens sent ändå.

Då var det dags för oss att besöka Juan Les Pins, ungefär 30 minuter från Nice med tåget. Vi började kvällen med att sitta på en brygga och njuta. Men vi lärde oss fort att på franska betyder två ensamma tjejer att dom vill
ha sällskap. Så vi blev plågade av lite fransmän men vi sa att vi var från Litauen och var här för att gifta oss i ett dubbelbrölopp.

SLP var så kul! Vi visste inte riktigt vart vi skulle gå så gick vi förbi ett litet salsaställe och det visade sig vara Jackpot. Två tjejer (inte dom på bilden) kom genast fram till oss och skulle lära oss grundstegen i salsa, vi spelade med en stund men sen visade vi hela klubben hur det ska se ut. Jag dansade och dansade
påhittade salsainfluerade steg och hela världen försvann för en stund, dessutom försvann hela dansgolvet också för plötsligt skriker Carro: "Du är ensam på golvet, alla tittar på dig KÖR" Så märkte jag att alla hade flyttat sig åt sidan och stog och klappade takten till min dans. Det var den sjukaste stunden i mitt liv men jag körde på, jag arbetade hela golvet hade snygga män som min rekvisita och gjorde trippelpiruetter. CRAZY!

Fyllda med självförtroende drog vi vidare till en anna klubb (där viträffade dessa två tokbollar) och gick raka vägen till dansgolvet, förbi dansgolvet och upp på scen där bandet stog och spelade. Vi nöjde oss
inte med dom upphöjda partierna på golvet där alla fick stå, nej nej nej vi skulle upp på scen och vara i strålkastarljuset haha. Där stog vi i flera timmar känns det som och bara dansade våra hjärtan ut!

Vi återvände till Cannes och jag antar att en jakt med egen helikopterplatta är vardagsmat där. Vi tyckte det var hur coolt som helst. Denna gång skulle vi på Palais igen för det var nån klubb som hette nått med "ladies" eller så.

Vakten bad oss ta VIP ingången på röda trappan denna gång och vi highfivade och tyckte att vi måste nog ha varit sjukt snygga för att han skulle släppa in oss. Sen fattade vi varför, alla tjejer kom in gratis för att denna klubb gick ut på att lättklädda tjejer skulle stå och dansa och strippa på scenen. Det började ganska bra
men efter ett tag klädde dom av sig och började bli riktigt äckliga, det var då vi valde att spendera våran tid ute på terassen istället.

Vi träffade några riktigt sköna killar från Sverige. Hur mycket jag än ogillar hela chartergrejen att: svenskt tjejgäng träffar svenskt killgäng, boundar och sen har reunion på nåns landställe i Örebro när man kommer hem igen, så är det ganska skönt att träffa människor från sverige för man är från samma kultur och man tycker att nakna tjejer som gnider sig mot varandra är ganska äckligt. Det känns liksom tryggt. Vi hade iallafall en trevlig kväll trots porrklubben där inne.

Ännu en gång återvände vi till Cannes och Palais för att se hiphop akten  The Game. Detta var crazy också, i VIPen satt massa ghettofabs i sina tracksuits och bling bling och jag har inget emot det. Men jag har emot att dom tror att dom kan komma och plocka oss från dansgolvet. Jag kände mig verkligen som en esterella potatis som blivit noga utvald när man står på dansgolvet ochdom kommer ner och tar en i handen och leder en upp i VIPen utan att säga ett ord.

Carro och jag tyckte det var smickrande att bli handplockad men vi ville hellre stå där nere och dansa med varandra än att stå och se ut som nåns bimbo bara för att.

När vi var svettiga bestämde vi oss istället för att smyga in på den vaktade uteserveringen. Detta är Carros sätt att visa er att vi inte har armbandet man måste ha för att vistas där ute. SCORE

Sista kvällen valde vi att vara kvar i Nice som ändå hade varit vårat hem i två veckor. Vi åt en god middag, promenerade runt och njöt av livet. Även fast vi var tvugna att hota vissa fransmän som följde efter oss väldigt länge.

Alla mina minnen är väldigt färska även fast det snart gått ett år. Jag minns precis hur det kändes att dansa i fönstret och göra sig redo för att gå ut, när jag lyssnar på David Guetta tar det mig tillbaka till dessa veckor och det pirrar i magen och när jag luktar på min rosa klänning luktar den fortfarande saltvatten. Det är kul att ha så här fina minnen men om jag fick välja skulle jag vara där just nu, i fönstret på rummet och skynda på carro som försöker välja skor när vi egentligen måste springa för att hinna med tåget...!