Längtar
Söndag
Questioningly her eyes looked at me
And then she spoke, aren't you someone I used to know
And weren't we lovers a long time ago?
Looked at her close, forced her into view
But I don't love you anymore
Why do you want to talk to me for?
You should have just let me walk by
Memories make us cry
Juridiska Föreningens årsbal 26/11 2011
Var allt jag hade hoppats på och mycket bättre. Det började med fördrink och snittar på Hammarskiöld & Co advokatbyrå med styrelsen och ämbetsmännen från JF. Sen blev vi eskorterade till ett vackert dukat Mäster Mikaels festvåning med utsikt över stan! Där åt vi trerätters, sjöng, höll tal, skrattade och dansade. Efter det blev vi eskorterade till Juristernas hus på efterfest och midnatssbuffe med ännu mera dans med fina människor ända in på morgonkvisten imorse! Tack JF! 
Housewife award!
Årets housewife eller vad? Pannkakor med blåbär och maple sirap, mmm. 
Sockerfria, spannmålsfria, kolhydratsfria!
VÄRLDENS BÄSTA SIRI!
Ja Siri är en riktig vän, inte bara för att hon skickar presenter, utan hon lyssnar och delar med sig av råd, skrattar med mig, gråter med mig och bästa av allt hon delar med sig av sitt liv till mig, dom stunderna känner jag mig viktig och värdefull. Tillsammans ventilerar vi och finns där för varandra, även fast flera hundra kilometer skiljer oss åt. Det är vänskap, äkta vänskap när den ät som finast och mest värdefull! Nu längtar jag tills Siri kommer hem i jul (då vi inte hunnit hälsa på som vi tänkte..) och då ska jag krama henne och ha kul och få massa quality time!!
S <3 S 4-life! "Och så började vi Schteka".
Vem behöver en pojkvän eller miljoner vänner när man har en sån här fin vän?
30 day shred
ett år
Mycket är det samma men allt har ändå ändrats, jag har ändrats. Jag längtar till december för alla mina fina människor kommer till Stockholm. Vissa stannar bara över jul men andra stannar "för alltid". Jag längtar så jätte mycket. Men samtidigt är det lite läskigt för allt har ju ändrats? Äh strunt i det, vänner är ju alltid vänner!
Men men det var bara så fantistiskt att inse vart jag va för ett år sen och drömma tillbaka lite i tiden. Jag lovar att jag för ett år sen täntke undr vad jag gör om ett år. Och här är jag nu. Lite skoltrött, en tenta runt hörnet, Juridiska föreningens årsbal på lördag och en ofärdig klänning och look över huvud taget. Men det gör inget för jag har ju planerat bra så jag hinner. Jag hinner alltid. Det är därför jag aldrig är stressad för jag vet att det liksom ordnar sig.
Så skulle jag vilja vara där jag va förra året eller där jag är idag? Jag hade väldigt kul förra året, mycket spännande saker som hände och många "firsts". Men det är mycket jag inte skulle vilja göra om heller. Saker som jag liksom har gjort, lärt mig av och gått vidare ifrån. Så om jag fick välja skulle jag vilja vara där jag är just nu, mest för att det är livets gång och man ska inte mess with life.
Okej nu babblar jag alldeles för mycket i väntan på att få sluta jobba så jag kan åka hem och ta tag i det jag måste göra. Föresten så är träningvärken total från 30 day shreden och jag älskar det!!
Vad gjorde du för exakt ett år sen?
30 day shred
Hockey
Jag minns första gången jag pratade med en hockeykille. Det var i Tyresö ishall efter en träning. Jag minns att han var blond och söt och att deras llag tittade på vår träning. Jag minns att jag gjorde min flygskärsslinga där jag lyfter benet över huvudet precis brevid åskådarna och jag sträckte som vanligt lite extra på mig. Efter träningen var vi några som gick upp i cafeterian och där satt coola killarna. Han kom fram till mig och frågade hur länge jag hade "kört skridskor" jag svarade "typ fem år, vadådå?" Jag va nervös men ville verka cool, han va nervös och visste inte vad han skulle säga så då svarade han "du är väldigt vig". Tack sa jag innan vi skiljdes åt. Sedan så gick jag hem och skrev i min dagbok :)
Än idag tycker jag att det är spännande med hockey killar. Jag tror det är att den fantasin om hur konståkningstjejer ska vara med hockeykillar hänger kvar. Kanske är det för att jag också vet att vi delar samma förståelse för hur underbart det är att komma in i en kall ishall och få glida omking.
Så idag när jag var ute och tränade så kunde jag inte hjälpa att smyga in i ishallen nere i Torvalla och titta på när hockeykillarna tränade. Fortfarande röck jag till varje gång en hård puck mötte sargen och jag log. Sen andades jag in luften och jag va på nåt sätt hemma. Det ryckte i fötterna att trampa in i omklädningsrummen och slänga med hästsvansen för att sedan glida ut på isen och ha en egen liten uppvisning. Jag stog där och njöt. Men när jag såg att konståkningstjejerna började värma ut så smög jag ut ur ishallen. Jag var inte berädd att möta den delen av mitt försflutna ännu. Snart är jag nog men för tillfälligt är det inte rätt läge.
Jag får fortsätta smyga in i ishallen och kanske en dag så träffar jag min hockeyprins? ;)
Realityfiction.
Vill blogga men hinner liksom inte, är saker som kommer emellan och när tiden finns finns inte inspirationen. Har så många historier jag vill få ur mig, så många funderingar och så mycket känslor. Tar en pluggpaus och berättar:
-Stjärnorna
-Tre veckor tills det nya livet är slut och ett nytt börjar
-Hockey
-Best sleep
Här är nåt jag skrivit förut när jag testade lite grejer. Realityfiction.
When I walk the starlight walk I no longer wonder if you're seeing the same stars. When I draw hearts on my notebook in class of boredom its not because you're on my mind, and the letter I write inside the heart is not the first letter of your name anymore. When I buy lingerie I don't look myself in the mirror asking if you would appriciate it. When my gut feels bubbly and I smile it is not because you said something sweet, you're not making me happy. When I long for a touch and warm embrace it is not yours. When I think of the next thing I want to learn it is nothing you can teach me. When you say you have moved on it's fine.
The stars are seen by a million other people. You will find a capital S in my hearts, the most important person in my life. I often go without lingerie, just for fun. I'm bubbly because I am free and many things make me smile nowdays. The embrace I long for is for one that will never make the mistake and let me go. I want to learn something useful this time for I already know what a broken heart feels like. When I need to I say I too have moved on. 
Ni vet ibland måste man instala sig saker för att dom ska bli sanna. Blundar man hårt och önskar många många gånger blir dom det tillslut också! xx
exakt så
"Love is like a narcotic. At first it brings the euphoria of complete surrender. The next day, you want more. You’re not addicted yet, but you like the sensation, and you think you can still control things. You think about the person you love for two minutes, and forget them for three hours. But then you get used to that person, and you begin to be completely dependent on them. Now you think about him for three hours and forget him for two minutes. If he’s not there, you feel like an addict who can’t get a fix. And just as addicts steal and humiliate themselves to get what they need, you’re willing to do anything for love." — Paulo Coelho
you know how the time flies
GG
-I am not here to apologize for what happened tonight.
-Then what are you here to apologize for?
-Everything else.
I am sorry for loosing my temper the night you told me he proposed to you.
I am sorry for not waiting any longer at the empire state building.
I am sorry for treating you like property.
I am sorry I didn't tell you I loved you when I knew I did.
Most of all I am sorry I gave up on us and you never did.
They say every road must come to an end but sometimes the end can feel just like the beginning. Even if you think you've come a long way, you can suddenly find yourself right back where you started, because every journey is fraughed with twists and turns, and one fault step could spell disaster. But no matter what, you still have to stay the course and forge your own path because there is no going back now, and it looks like this one is going to be the ride of our lives. 
xoxo
20 minuter kvar!!!
Sen så har jag jobbat från 10-13. Från 13-15 haft en riktigt tråkig föreläsning i internationell familjerätt och nu har jag jobbar från 15-18 om 20 minuter!!!
Sen ska jag hem och äta och ut och gå. Jags ka också skissa lite på min balklänning jag behöver till JFs årsbal och den måste vara lite extra snygg då jag som ämbetsman blivit medbjuden på föreningens fördrink på Hammarskiöld! Tack vad kul!
Ska också få ventilera med Siri ikväll! ALLTSÅ!! Utan min Siri time ett par gånger i veckan går jag under. Oche ftersom hon varit utanför civilisationen i helgen så har jag fått vara utan :( BUU!
Jag skriver detta för att jag är väldigt uttråkad och vill att tiden ska gå fortare. Funderar på att smygstänga 5 min tidigare idag för bara för att. Har ändå inte varit mycket folk här och den som va här sist för typ 30 min sen fårgade om hissen funkade :/
Over and out! Puss!
Göteborg sommar 2008
I wrote a book
Har ett underligt socialt schema också. Orkar bara hänga med folk som har kännt mig ett tag, gamla godingar liksom. Folk som jag vet är mina vänner för dom har varit här i flera år, genom det goda och onda. Det känns fint och i helgen ska jag få hänga med M!!!! Excited.
Jag längtar efter att folk ska börja ta sig hem till Stockholm igen, inte så långt kvar innan jule tider nalkas och folk hälsar på här hemma. Sen när januari kommer kommer alla att vara tillbaka på sina platser! Men vem vet var jag kommer befinna mig? ;)
Ja, varje dag är en kamp om vad jag ska göra i vår exakt och vart jag ska åka i höst....Men har en ny strategi, kollar upp vilka kurser som erbjuds på alla universitet så ser jag vad som verkar roligast att läsa då jag egentligen inte har ett destinationsmål. Inte heller vill jag att det ska vara varm, eller att ett speciellt språk ska skrivas. Men jag vet ju vad jag vill plugga så det är ju enkelt. Sen ska man ju komma in också. Men om jag verkligen har en bra motivation till varför så kanske jag väljs framför andra som tycker att Frankrike är soft eller nåt sånt. Nu ska ju jag inte till frankrike men fatta poängen.
Ja helgen blir nog epic, jag känner det! Planen är M och den planen är bra. Sen ska jag vistas på ett par födelsedagsfester/polsk nationaldagsfirande vad vet jag fester också. Men det blir kul om jag har en partner in crime!
Ja nu är det nog dagt att iallafall lägga huvudet mot kudden så får vi se om jag somnar.
ps. paleo!
Berlin våren 2011
Man får ju skriva vad man vill på ena sidan av berlinmuren. Jag skrev med ett gammalt läppstift, men dom rensar ju bort allt också efter ett tag...
Puss gonatt
När allt kommer igång igen (måndagar)
På måndagar känns det som att hela världen börjar rulla igen efter att ha legat på stand by ett tag. Mailboxen plingar flera gånger i timmen och det finns plötsligt massa saker att göra. Just denna måndag har jag överöst med massa mail om saker folk vill att jag ska göra. "Fixa den festen, sitta i den styrelsen ett tag, maila den listan, koreografera det stycket, jobba den dagen också, gör si, gör så". Grejer som jag brukar vara snabb att nappa på, jag har ju faktiskt indirekt tackat ja till dessa grejer genom att göra det jag gör, och jag tycker ju faktiskt om att vara upptagen och ha många bollar i luften.
Ett email fick mig dock att ledsna. Det har lite att göra med den otacksamhet jag kände i helgen efter Halloweenfesten. Det känns som att jag fixar och donar och anpassar och går med på och är trevlig etc. och att folk inte varje gång uppsakattar det jag gör. dom tar det för givet och ser det som en chans att kunna "utnyttja" mig ännu mer, kräva ännu mer utav mig. När jag såg detta mail som jag vet indirekt har att göra med en av dom personerna som kanske behandlade mig värst i helgen så ledsnade jag lite. Det är dags för mig att sätta ner foten och sätta lite krav. Det är dessutom dags att ifråggasätta lite av det som kommer upp på tal. Det är enkelt att folk utåt beskriver det som en bra idé och ett gott sammarbete men att orsaken till det kanske har en djupare självisk mening.
Det är kankse dags att strunta lite i att vara folk till lags och att folk ska tycka om mig, det är kankse dags att börja tänka på mitt eget bästa och vad jag själv kan vinna på allt. Det ska bli spännande att svara på detta mail nu och se vad utfallet kommer att blir.
Men för att sammanfatta så är det dags att göra egen vinning och sluta vara till lags. Detta för att folk ändå inte säger tack i de flesta fallen. 
Miss Universe/Stockholm University?
Det jag sysslar med denna höst är ju trots allt:
-Juridikstudier på heltid, sjunde terminen
-Samordnare för internationella fadderiet
-Jobbar 10-15 timmar i veckan
-Spelar biroll och hjälp stagear/koreograferar Sezuan med TA med premiär i februari.
-Tränar ett par gånger i veckan
-Jobbar på mitt CV och söker praktik/utlandsstudier
-Värderar mitt sociala liv väldigt högt
Men jag gillar det!
"
"I don't know
I know i'm not going to settle until
i find what i'm looking for
Which is what?
Something else I want something different
Something more
Some sort of counterintuitive love"
When it is dark (in loving memory of one year ago)
Sometimes, like tonight, I am afraid of falling asleep. Well, it is not the falling asleep part that scares me as in fact I can't wait to blend in to dreaming. It is the short part before, when you close your eyes and everything gets dark, when you are all alone with your thoughts and you are afraid of where they are gonna take you. It is when I know that I'm in this state of mood that will make my brain take me places that will hurt me but deep inside I will enjoy it beacause it will, in a sick and twisted way, satisfy me. It will answer to all my expectations.
These nights, before I close my eyes, I waste my dark hours drinking tea out of a pot and writing in my journal, with only a melting candle as a light. My journal that is so private as it contains all my darkest secrets. I write in it in hope that all my brain activity will translate into written words so they can leave me alone for a while. After that I spend some more time coming up with a new topic to think about, I make up something, something happy. This is a habit I have had since I was a little girl. I could never fall asleep unless I was thinking of a story, often a story about love and sometimes about heroes, though they go hand in hand. Sometimes I text some guy I know, who to me is in fact irrelevant but who I sometimes use for attention or to waste some time. I ask them if they are awake. Most of the time they are not, or they choose to ignore me beacause I am as irrelevant to them as they are to me. Sometimes I get an answer, always a disappointing lame one. But who can blame them, I never tell them I am alone and afraid of my thoughts. And I don't want them to know either. I always regret reaching out when I've done it. I think that I don't reach out to the people I actually like because I am afraid that they aswell will not care.
I keep on writing, sometimes I write so fast I can't even read what I have written. But it doesn't matter because I knew that at that point it helped me. I am tierd but I havn't got a clue of what this evenings fantasy will be. It is like my imagination decided to take a break. Lately I have noticed it being harder for me coming up with some love story that ends well. It is like my brain decides to romanticize the broken love, the passion that could not have been, the forbidden romance and the lonlyness. As if only unfulfilled love can be romantic.
Then I realize it is all time wasting and I have a set focus in my life and I know what to do. Honestly. Nothing should take my focus away. But then I close my eyes and find some story, even if its mine or stolen and soon the darkness turns in to daylight and I am not afraid anymore. The forbidden thoughs have nothing on me and once again I am the strong girl who can conquer the world If I like to. Everything was just a slight moment of weakness, in order to be great the rest of the time.
"Our love will last forever.
It's forever, but it just doesn't work.
That's why it will always be romantic
because it cannot be complete."
Delete
Ida Scott Taylor once wrote: Do not look back and grieve over the past, for it is gone; and do not be troubled about the future, for it has not yet come. Live in the present, and make it so beautiful that it will be worth remembering.
Halloween 2011
Frimärke
Varje bild har sin egna unika historia, några vet, andra är mina hemliga historier. Om någon frågar så kanske jag berättar nån dag ;) Vad som egentligen hände i mina unga vilda år haha!
Super härliga minnen! Nu ska jag återgå till mitt pluggande. Ledsen att det inte blev nån träning idag men det får va så dagen innan tentan. Har å andra sidan varit väldigt produktiv idag!
November
En mörk november dag som denna saknar jag den där självklara människan att åka hem till, mysa ihop sig med och titta på film med. Jag har många vänner som fyller många funktioner i mitt liv och som fyller mig med glädje mest hela tiden. Men just denna höst har varit extra tom för många av dessa vänner finns inte i Stockholm. Jag saknar dom. Det är inte mycket jag saknar i mitt liv, och för det mesta så saknar jag bara ibland och vid vissa tillfällen. Ibland saknar jag mamma, även fast hon nyss va i mitt sovrum och kommer att komma tillbaka. Ibland saknar jag konståkning nåt så ofattbart mycket. Ibland saknar jag gymnasiet och VRG tiden. Ibland saknar jag mitt ex. Ibland saknar jag att vara kär. Ibland saknar jag att vara ensam...osv. Det är liksom inte mycket jag saknar konstant.
Har man en gång testat livets goda så är det svårt att vara utan. Men även utan så har jag märkt att jag ofta skrattar och skojar. Jag ler för mig själv och jag känner sån där lycka dom bubblar i magen. Jag vet att jag har mycket att göra men det fixar sig så fort jag tänker att det är bara att göra. Det finns mycket jag drömmer om och tillslut tror jag drömmen kommer slå in.
Jag pratade med en vän som var så hjärtekrossad att han hade slutat tro på kärleken. Det hade varit så enkelt att slungas med och förbanna den men jag stod upp för kärlek. Jag sa att hur ont det än har gjort och hur svårt den än har varit så kan man inte sluta tro att någon en dag kommer lindra smärtan och göra det enkelt för en. Ävenfast jag visste hur han kände, exakt, så var skillnaden att jag vägrade tro att kärleken är ond. Det var ju en sak jag lovade mig själv. Att fokusera på det goda i allt och jag gjorde det. Min vän gick inte att övertala och alla mina argument hade motargument. Jag hoppas verkligen att han nån dag hittar en tjej som får honom att tro på kärlek igen, en kvinna som ger honom det han förtjänar.
Jag tycker att alla som någonsin fått sitt hjärta krossat förtjänar extra bra kärlek nästa gång.
Det är inte enkelt, många gånger krossar man inte heller någon annans hjärta medvetet. Så vitt jag vet kan jag har krossat flera hundra hjärtan utan att veta om det. I sånna fall säger jag förlåt, det var aldrig meningen.
Vet egentligen inte vad jag ville säga. Ville mest lägga upp den fina höstbilden som Måns tog på mig när vi va ute på en långpromenad förra veckan. <3 Sen så ville jag säga att jag gillar hösten och det gör inget att vintern är på väg. Hösten och vintern har bjudit och kommer bjuda på mycket minnen, minnen som jag försöker att glädjas åt. Förhoppningsvis kommer nya speciella minnen skapas också.. och det kommer det ju automatiskt. För vem kan glömma förra hösten då jag var så kär och galen, eller hösten innan det då jag och Jen hängde mycket med Åkersberga killarna, eller hösten innan det då jag precis hade börjat på universitetet, eller den innan det då jag gick i trean och åkte till New York för första gången.
Nu märker jag att det händer alldeles för mycket grejer i hjärnan, för mycket tankar etc så jag ska runda av nu. För detta var faktiskt ett riktigt meningslöst inlägg om absolut ingenting. Men bilden var fin!
Glad november!
