En mörk november dag som denna saknar jag den där självklara människan att åka hem till, mysa ihop sig med och titta på film med. Jag har många vänner som fyller många funktioner i mitt liv och som fyller mig med glädje mest hela tiden. Men just denna höst har varit extra tom för många av dessa vänner finns inte i Stockholm. Jag saknar dom. Det är inte mycket jag saknar i mitt liv, och för det mesta så saknar jag bara ibland och vid vissa tillfällen. Ibland saknar jag mamma, även fast hon nyss va i mitt sovrum och kommer att komma tillbaka. Ibland saknar jag konståkning nåt så ofattbart mycket. Ibland saknar jag gymnasiet och VRG tiden. Ibland saknar jag mitt ex. Ibland saknar jag att vara kär. Ibland saknar jag att vara ensam...osv. Det är liksom inte mycket jag saknar konstant.

Har man en gång testat livets goda så är det svårt att vara utan. Men även utan så har jag märkt att jag ofta skrattar och skojar. Jag ler för mig själv och jag känner sån där lycka dom bubblar i magen. Jag vet att jag har mycket att göra men det fixar sig så fort jag tänker att det är bara att göra. Det finns mycket jag drömmer om och tillslut tror jag drömmen kommer slå in.

Jag pratade med en vän som var så hjärtekrossad att han hade slutat tro på kärleken. Det hade varit så enkelt att slungas med och förbanna den men jag stod upp för kärlek. Jag sa att hur ont det än har gjort och hur svårt den än har varit så kan man inte sluta tro att någon en dag kommer lindra smärtan och göra det enkelt för en. Ävenfast jag visste hur han kände, exakt, så var skillnaden att jag vägrade tro att kärleken är ond. Det var ju en sak jag lovade mig själv. Att fokusera på det goda i allt och jag gjorde det. Min vän gick inte att övertala och alla mina argument hade motargument. Jag hoppas verkligen att han nån dag hittar en tjej som får honom att tro på kärlek igen, en kvinna som ger honom det han förtjänar.
Jag tycker att alla som någonsin fått sitt hjärta krossat förtjänar extra bra kärlek nästa gång.

Det är inte enkelt, många gånger krossar man inte heller någon annans hjärta medvetet. Så vitt jag vet kan jag har krossat flera hundra hjärtan utan att veta om det. I sånna fall säger jag förlåt, det var aldrig meningen.

Vet egentligen inte vad jag ville säga. Ville mest lägga upp den fina höstbilden som Måns tog på mig när vi va ute på en långpromenad förra veckan. <3 Sen så ville jag säga att jag gillar hösten och det gör inget att vintern är på väg. Hösten och vintern har bjudit och kommer bjuda på mycket minnen, minnen som jag försöker att glädjas åt. Förhoppningsvis kommer nya speciella minnen skapas också.. och det kommer det ju automatiskt. För vem kan glömma förra hösten då jag var så kär och galen, eller hösten innan det då jag och Jen hängde mycket med Åkersberga killarna, eller hösten innan det då jag precis hade börjat på universitetet, eller den innan det då jag gick i trean och åkte till New York för första gången.

Nu märker jag att det händer alldeles för mycket grejer i hjärnan, för mycket tankar etc så jag ska runda av nu. För detta var faktiskt ett riktigt meningslöst inlägg om absolut ingenting. Men bilden var fin!

Glad november!