Hej bloggen! Jag vet att jag har varit dålig på att skriva men det har varit en höst fylld av fart. I höst har jag befunnit mig i mitt fina Stockholm! Det har varit en höst som har gått ut på att vänta på vad framtiden har att erbjuda och samtidigt försöka finna sig i nuet också. Till sist så har bitarna fallit på plats och ett nytt äventyr väntar i januari och jag kunde inte vara mer exhalterad för det! Men mer om det senare, nu vill jag försöka summera mitt år som gått. 

 

 

 

 

 

 

 

 

När man har gjort klart sitt utbyte så måste man skriva en studentrapport och skicka in till skolan. Jag skrev min idag och tänkte att jag kubnde dela med mig utav mina svar här på bloggy! 

 

Partneruniversitet: University of Westminster

Institution vid Stockholms universitet: Juridiska institutionen

 

Varför valde du att studera utomlands?

Jag har alltid vetat att jag ville plugga utomlands, mest för att jag älskar att resa att upptäcka nya kulturer och att träffa människor från hela världen. När jag gick med i Juridiska föreningens internationella fadderi (och sedan även blev huvudansvarig där) så visste jag helt säkert att jag ville åka. Jag fick uppleva hur utbytesstudenterna i Stockholm hade det fast på hemmaplan och visste med säkerhet att jag ville uppleva samma sak fast på mitt egna utbyte!

 

 

Vilka kurser läste du och vad tycker du om kvaliteten på undervisningen vid värduniversitetet?

Jag läste två kurser första terminen: International Trade Law och Company Law. Andra terminen läste jag Film Law och Law and Culture. Utöver det så läste jag även två kurser som sträckte sig över hela terminen: Intellectual Property Law och Entertainment Law. Sammanlagt 60hp.

 

Jag tyckte överlag att kvaliteten var bra på UoW. Lärarna var engagerade och kunniga på sina områden. Jag tyckte att det mesta jag läste var mycket intressant, mest för att det skiljde sig ganska mycket från hur undervisningen ser ut hemma på Stockholm Universitet. Mycket har nog att göra med att England är ett common law system och det finns ingen lagbok man måste följa slaviskt.

 

Det som var negativt var att det var väldigt få undervisningstimmar. I de flesta ämnena (förutom film) så hade jag endast två undervisningstimmar per vecka. Det kanske är en knäpp grej att klaga på som utbytesstudent där tiden mest gick åt till att umgås och upptäcka men ärligt talat så kändes det lite väl slappt ibland.

 

 

Fick du tillräcklig information från värduniversitetet inför och vid terminsstart? (kurs- och välkomstinformation och speciella aktiviteter för utbytesstudenter)

Ungefär 10 veckor innan kursstart så fick jag ett email i veckan med information om allt man kan tänka sig; London som stad, hur det funkar med kurser, examination och betygsättning, packlista, information om sociala aktiviteter och viktiga datum. Det kändes mycket bra och organiserat. Dessvärre så var det inte fullt så organiserat när vi väl kom fram. Många datum och tider ändrades och viss information föll bort. Ibland kändes det som att utbytesstudenterna bara fick ”hänga på” de vanliga studenterna som började första året på UoW utan att nån riktigt hade koll på att vi fanns. De vanliga studenterna var i de flesta fall många år yngre och hade helt andra förväntningar och frågor än vad utbytesstudenterna hade. Det fanns ett ”Social Programme” som man kunde anmäla sig till långt i förväg som kostade ungefär 400£ med olika aktiviteter så som resor till York, Harry Potter studio eller rundvandring i London. Aktiviteterna var väldigt bra och roliga men skolan kändes inte så engagerad i det hela och det var svårt att lära känna andra människor då det inte fanns någon som styrde upp det hela. Skolan skickade med två studenter som mest höll sig för sig själva och inte gjorde något speciellt, kan inte ens minnas varken namn eller ansikte på dessa. Detta var en besvikelse för mig så jobbat så hårt med att ta hand om studenterna som kommit till Juridiska Institutionen i Stockholm. Även fast jag inte haft ovanligt spektakulära aktiviteter så har fokus legat på den sociala aspekten och att lära känna de andra utbytesstudenterna samt svenska studenter. Jag tycker att det saknades på UoW.

 

 

Hur bodde du och hur fick du tag på bostaden?

UoW är väldigt utspritt och har olika boende-campus och undervisnings-campus runt om i och en bit utanför London. Jag söke boende genom skolan och kryssade enbart i campus som låg nära där mina kurser skulle hållas. Till min förvåning så fick jag boende ute i Harrow som är ungefär 20-30 minuters färd utanför centrala London. Jag tackade nej och började leta på egen hand. Som tur var hade jag en vän som bodde i London och jag fick bo på hennes soffa den första månaden tills jag hittade en bostad. Standarden i London är mycket dåligt och man får betala mycket pengar för lite så det var svårt för mig att hitta något jag trivdes med inom min budget. Första månaden sprang jag omkring i London och kollade på olika rum och försökte komma underfund med vilket område jag ville bo i. I London bor nästan alla tillsammans med en eller flera flatmates vilket betyder att man bor i en vanlig lägenhet med flera rum tillsammans med andra som man inte känner och delar på toalett och kök. I London finns massa lediga bostäder så man kan komma dit samma dag och hitta nåt men det negativa är att mycket är dyrt och med låg standard. Jag sprang på ungefär 30 visningar och såg många ruckel eller ställen med konstiga flatmates. De rummen jag var intresserad av gick ofta till någon annan. Exakt en månad efter ankomt till London så hittade jag äntligen ett rum som jag tyckte om i ett område som heter Shoreditch som kan beskrivas lite som de hippa och trendiga kvarteren. Många säger att det är ”hipster-heaven” och jag kan inte låta bli att hålla med. Min lägenhet låg ungefär 10 minuter gång norr eller söderut till många nattklubbar, barer och cafeér och det var så skönt att kunna promenera hem efter de flesta utekvällarna. Jag bodde tillsammans med en kille som är musiker och DJ och vi funkade väldigt bra tillsammans. Är super-glad att jag hittade dit! Dessutom bodde jag nära ett av skolans boende-campus där många av mina vänner bodde, så det var positivt att snabbt kunna ta mig dit och även hem. Det tog mig ungefär 40min dörr till dörr att ta mig till skolan med kollektivtrafiken. När jag lärde känna staden bättre började jag cykla dit på ungefär 25 minuter.

 

Jag hälsade ofta på hos mina vänner som bodde på campus både inne i Marlybone och på Alexander Flemming i närheten av mig. Alexander Flemming har ett väldigt bra läge, rummen är helt okej stora och hyran är låg! Marylebone är beläget mycket centralt och är nybyggt, dessvärre är rummen pytte-små och hyran extremt hög. Säkerheten är stor på Marylebone vilket inte alltid är bra, det kändes många gånger som att man inte var vuxen utan på läger när man var där då säkerhetsvakterna hade för mycket koll och för att man inte hade frihet att bjuda över vänner eller så utan att behöva ”skriva in” vännerna och fixa eventuellt övernattningspass. Dessutom så var det brandövning varje torsdagsmorgon vilket många tyckte var irriterande i längden.

 

 

Hade du tillgång till bibliotek, studiematerial och datorer? Fungerade det bra?

Som student på UoW fick man ett personligt studentkort som funkade som passerkort för att ta sig in och ut ur alla campus, bibliotekskort och utskriftskort. Kortet gav tillträde till alla olika campus och alla campus olika bilbiotek och datasalar. Biblioteken hade ofta många exemplar av alla böcker och då vi inte hade satta kursböcker utan enbart rekommenderad kurslitteratur så fanns det alltid något man kunde hitta och läsa. Under mitt år på UoW köpte jag endast en kursbok. Det var väldigt billigt att skriva ut och kopiera och studentkortet kom med 20£ har jag för mig och under året behövde jag aldrig fylla på kortet men det fanns både reception och automater där man kunde göra det. Man fick även personliga log-in uppgifter och en skol-mail dit all viktig information kom. Med inloggningen kunde man använda skolans många datorer samt surfa trådlöst. Det var samma inloggning till alla elektroniska tjänster man använde sig utav.

 

 

På vilket språk bedrevs undervisningen? Gick du någon förberedande språkkurs eller förberedde dig på något annat sätt? Hur skulle du värdera dina egna kunskaper i undervisningsspråket och hur tycker du att det gick att följa undervisningen?

Då jag studerade i England så är det ganska självklart att undervisningen bedrevs på engelska. Personligen var jag väldigt duktig och säker på min engelska innan jag flyttade till London och jämfört med studenter från många andra länder så var svenskarnas engelska mer avancerad. Det som var lite klurigt i början var alla juridiska termer som man aldrig hade hört förut. Jag tycker dock att man kom in i det väldigt fort och det var inga problem efter ett tag. Precis som hemma fick man slå upp vissa ord ibland för att förstå sammanhanget. Vi utbytesstudenter var ofta nervösa innan examination att vi inte skulle förstå innebörden utav en examinationsfråga men det var inget att vara nervös för heller visade det sig. Det som var mest knepigt var alla olika brittiska dialekter man stötte på. Till exempel så hade jag en professor från Skottland som var svår att förstå ibland. Men man kom in i det också och många av professorerna hade överseende med detta.

 

 

 

Var det dyrt eller billigt att leva där? I vilken utsträckning täckte ditt eventuella stipendium dina kostnader?

Att bo var väldigt dyrt i London men att leva var lite billigare än hemma i Stockholm/Sverige. Som student fanns mycket studenterbjudanden och man hittade alltid gratisaktiviteter man kunde gå på och listor att skriva upp sig på inför utekvällar. De flesta museer är till exempel gratis och det finns massa olika organisationer som ordnar resor och aktiviteter för studenter.

 

Kollektivtrafiken är väldigt dyr. Även med studentrabatt så kostar ett månadskort ungefär 70-80£ och detta endast i zon 1-2 (hela London är zon-indelat). London är ganska cykelvänligt och man kan spara både tid och pengar när man väl lärt sig staden och om man vågar ge sig ut i vänstertrafik. Trafiken kan bli ganska hektisk och jag rekommenderar starkt att hitta genvägar på små vägar samt att cykla med hjälm! I övrigt så är London väldigt gång-vänligt och man lär sig ganska snart att det faktiskt är snabbare att gå mellan vissa tunnelbanestationer än att byta tåg eller åka buss.

 

London är fyllt med olika marknader där man kan köpa livsmedel väldigt billigt, ta reda på vart din närmsta marknad ligger och bunkra upp varje vecka.

 

Jag tyckte att studielån, bidrag och stipendium räckte väldigt bra. Då man umgås mycket med studenter så har man ju likasinnade människor omkring sig som behöver spara på budgeten. Men jag tyckte inte att jag behövde snåla överdrivet mycket utan gjorde det jag ville under tidens gång.

 

 

På vilket sätt tycker du att du har utvecklats under utbytesstudierna? (akademiskt, språkligt, kulturellt, personligt, etc)

Jag tycker att jag i första hand har utvecklats akademiskt. Det var så oerhört nyttigt att komma bort från samma människor, examinationer och plugg man sett i några år. Det är så enkelt att hamna i ett fack eller i slentrian hemma. På UoW var klasserna små, det var ofta en vänlig ton i klassrummet överlag och man var inte dum om man sa nåt fel eller kom med någon fråga. Lärarna på UoW såg en och tog hänsyn till en och man var aldrig en i mängden som det ibland känns på Stockholm Universitet med så många studenter, kurser och professorer. På UoW skulle jag kunna gå till varje professors kontor och han/hon skulle känna igen mig, samma stämning råder inte på Stockholms Uni. Därför var det enklare att ta för sig på UoW och därav utvecklas.

 

Jag har även utvecklats väldigt mycket som person. Jag var väldigt mån om att försöka vara öppen för alla och träffa människor från hela världen när jag kom dit. Även fast det gick andra svenskar på skolan så såg jag till att i första hand inkludera andra till min umgängeskrets. Jag tror att det är oundvikligt att utvecklas som person om man åker på utbyte. Att komma till en ny stad, nya människor och ny kultur är utvecklande i sig. Att sedan stanna där en längre tid och försöka göra det till ett nytt hem är utmanande. Det var många gånger jag kände mig ensam och liten. Men det var fler gånger jag kände mig energifull och extremt lycklig. Så många gånger under åter har jag haft ett lyckorus i maggen och tänkt för mig själv att ”det här är livet”.

 

 

 

Har du några tips och råd att ge andra studenter som funderar på att åka på utbyte till samma universitet?

Jag skulle säga gör det! London är för det första en fantastisk stad och universitetet är bra! Var dock beredd på att det är en stor stad och att det ibland kan vara svårt att hitta en gemenskap eller en fast punkt. Det finns liksom inte en lokal student-pub dit alla går och man vet att man kommer träffa på nån man känner. Med detta säger jag inte att det inte finns några student-pubar på UoW det finns det, men London är så ofantligt stort att man ofta lämnar skolan och alla åker åt sina olika håll. Bor man inte på campus så kan det vara bra att lära känna folk som gör det då det är där de flesta vänskapsbanden knyts. Man blir lite av en outsider om man inte bor på campus. Däremot så bildas det snart massa grupper på facebook där man kan hålla reda på vad som händer och ofta blir bjuden till olika event såsom förfester etc. Var inte rädd att bjuda in dig själv. Var inte heller rädd för att vara öppen mot alla. De som är dina vänner i början av året kanske inte alls är de som vinkar av dig när det är dags att vända hem igen.

 

Signa upp på ”Social Programme” om du känner att det är något du vill göra och kanske speciellt om du är där i en termin bara. Annars så är det billigare att göra vissa av aktiviteterna på egen hand. Även fast London är en stad som har allt och att man varje dag kan göra något man aldrig gjort tidigare i sitt liv så försök ta dig utanför och se resten av England. Då kommer du märka vilken enorm skillnad det är på metropolen London och den typiskt brittiska kultur som finns omkring.

 

Framför allt, ta chansen att åka! Det är en once in a lifetime opportunity och även om det verkar läskigt att lämna allt man vet och känner, så lämnar man det för ett äventyr som man aldrig kommer glömma i hela sitt liv!

Jag vet, jag ska skriva om allt ses sist. Snart. Just nu vill jag skriva om idag. Inatt. Om att vakna imorgon och nästa vecka. Jag vaknar, min bror, min familj, är här. Det behövs, speciellt eftersom jag säger hej då till min bästa person i London. När jag åkte på utbyte trodde jag aldrig att jag skulle träffa så fina människor. Jag rullar hennes tunga väska åt henne och lämnar henne på busshållplatsen vid Old Street. Vi pratar om att vi kommer vara vänner för alltid men att det aldrig kommer vara som tiden då vi levde i London. Vi ska inte gråta säger vi och ger varandra tre hårda kramar. Jag säger vi ska aldrig gråta och det är inte hej då det är ses snart. I samma sekund jag vänder på klacken så känner jag tårarna bränna. Sekunden senare är de ett faktum. Förtvivlad och med glimten i ögat utbrister jag "jag kan inte stoppa det". Tankar om att det är slutet på en era, hur min maskara rinner och Luciles rödsprängda ögon blandas. Bror skrattar och säger att han inte trodde jag var så blödig. och London kommer aldrig att vara desamma. Jag säger att det är slutet på en era Sen är vi nere i tunnelbanan, nere i London-myllret som är sig likt men kommer aldrig vara så likt som det är idag. Idag när jag fortfarande är utbytesstudent och inte vet vad imorgon väntar. Vi äter lunch på Camden Market, en burrito och en portion kinesiskt. Bror är imponerad och jag tänker på att denna stad har så mycket att bjuda på. Vi åker in till stan där vi konstaterar att shopping inte är så spännande, förutom Ralph Lauren. Vilken tur Nenad att du vill gå in här, jag har nämligen en present åt dig här. Mamma och jag designade en piké åt dig när hon var här. Den är till dig för att familj betyder mer än allt. Vi hoppar på en buss till Harrods där vi förundras och imponeras. Efter vila på Starbucks vänder vi tillbaka till älskade Shoreditch. Vi äter middag på The Diner och det är fruktansvärt gott! Bror är trött men jag är van vid London-pulsen. När jag stoppat om honom hemma i säkerhet tar jag cykeln ner till studentlägenheterna på Pitfield och tänker att jag kommer sakna ta cykeln ner till studentlägenheterna när alla har åkt. Som vanligt skrattar vi mest medan vi bestämmer oss för att gå till Cargo. Vi går till Cargo, Mother och The Shoreditch. Hemma ligger familj och sover, själv pratar jag med bartendern som är Svensk och träffar människor från hela världen. Plötsligt minns jag! Det är dags för ännu ett hej då. Jag hoppar på cykeln och skyndar hem, det är dags för bror att åka. Jag cyklar till bussen för att spara pengar och han tar bussen till bussen. Flygbussen är där och för andra gången idag ger jag en av mina bästa människor en hård kram. Jag vill vinka åt honom när bussen åker men jag kan inte se vart han sitter. Istället får jag hoppa på stadscykeln hem igen. De så annars vilda gatorna är lugna, det är jag och motvinden. Jag trampar och tänker på hur magiskt detta åt har varit och på hur lyckligt lottat jag är. Jag hade hoppats på att den hemlösa killen hade suttit på sin vanliga plats, jag hade samlat mod till att höra hans historia. Istället log jag åt att platsen bredvid stolpen under bron var tom. Jag hoppas han har det varmt ikväll tänkte jag. Hoppas att han har nån som älskar honom, hoppas han kan ta fram ett minne från en magisk tid när han känner sig ensam. Fan. Inga platser kvar att lämna cykeln på. Inte på nästa ställer heller, tillbaka. En kvinna hittar inte heller ett sälle att lämna si cykel på följ efter mig säger jag. Jag kan London nu, mitt östra London. Jag tänker att bara här cyklar man ihop med okänd i jakt på samma mål. Hon hade en dotter i min ålder och jag berättade att min mamma är min klippa. Sen skiljdes vi åt, jag och den okände, som så många andra möten i London. Jag kommer hem, det jag numera kallar hem. Det är tomt. Ingen där. Jag ser fram emot att städa och byta lakan men en tom tanke slår mig. Denna vecka är planerad men sen då? För första gången i mitt liv är jag oplanerad. Bror har åkt, mina vänner åker en efter en och London kommer aldrig mer vara det London jag blev förälskad i. Nu väntar nya äventyr. Jag är hemma och det är tomt och jag minns att min flatmate har åkt till Grekland för att spela med sitt band. Jag letar efter en lapp i köket, det finns inget där, bara mina gamla lappar som jag alltid lämnar innan jag åker nånstans. Ikväll sover jag med hall-lampan och hoppas på att vakna till en produktiv torsdag. Jag drömmer om ett nytt skede i mitt liv och jag sörjer ett magiskt läsår, det bästa någonsin, i London som snart kommer att nå sitt slut. Puss för alltid!

Ny månad, en vår månad. I London är det väl inte riktigt vår vår ännu, men solen skiner och snön har vi inte sett på ett tag. 

 

Sen sist så har jag tillbringat en lyxig helg i Suffolk med goa människor, mer om det i annat inlägg. 

 

Annars har vi spelat ganska mycket Monopol 

En trött tjej sitter i sängen och skriver. Det har varit en intensiv men kul dag! 

 

Först hade jag ett möte med min lärare i Entertainmet om mitt slutprojekt. Han tyckte att det jag skriver om är intressant (Moral Rights, a cultural thing?) 

 

Efter det så hade jag två lektioner immaterialrätt. Sedan lämnade jag in min uppgift i Kulturen då jag inte kommer vara hemma på måndag när den ska in, framförhållning. 

 

Sedan cyklade jag till dansen och hade Jazz. Vi gjorde en lyrisk jazz till koreografin. Efter jazzen hade jag 30 minuter på mig att ta mig från Covent Garden till Victoria och ett möte med min agentur. Jag var sjukt svettig, bytte om skitfort=ännu mera svettig. Ner i tuben=svetten rann. Byte i Green Park. Hoppade på fel tåg i typ 10 sekunder innan jag hoppade av precis när dörrarna stängdes. I hissen upp till agenturen pudrade jag fejjan lite innan jag 

 

 Vad tycks!? PUSS

Hallå på kvällen! 

 

Vilken fantastisk dag det har varit. Efter att jag fick duscha och göra mig i orning imorse så vandrade vi gatan upp halvvägs till Dalston där Tin Cafe ligger. Solen värmde och mössan åkte av och brillorna på. Vi satt utomhus(!) och njöt(!), D av en kaffe, jag av en Smoothie! Där satt vi i nån timme och pratade. Sen var han tvungen att ge sig iväg till studion och jobba. då promenerade jag ner till Bank och Cheapside, typ 40 minuter i solskenet. Jag var på jakt efter en almenacka, danskläder och födelsedagspresenter. Jag kom hem med en almenacka, skor, strumpor, lite linnen, passfodral och linsvätska. På hemvägen stannade jag till på Marks and Spencer som enligt mig är den bästa mataffären i England. Dom är lite mer hälsoinriktade och råvarorna känns bättre. Väl hemma lagade jag lövbiff, stekt haricots vert och sparris i smör och vitlök, stekt halloumi och ruccola och tomatsallad med balsamvinäger! Hur gott! 

 

Sedan fyllde jag i min kalender och insåg att det inte är väldigt mycket skola kvar. Hjälp!! 

Nu ska jag plugga en sväng innan det är dags att sova. Imorgon väntar en händelserik dag! 

 

PUSS 

 

Det är tisdag, solen skiner och det är över +10 C! 

 

Daniel (min flatmate) och jag kom överens om att ta en kaffe, vi bestämde oss för att vara redo 13.10. 12.30 gick han in i badrummet för att duscha, och nu 13.07 är han fortfarande kvar. Hur hade han tänkt att jag skulle vara klar till 13.10? Ett badrum är ju allmänkänt att vara välbehövligt på morgonen. Man kankse vill ta en dusch, eller kanske borsta tänderna, sätta i linserna, tvätta ansiktet. Ja, you name it. Så jag får en minuts tid innan det är dags att gå? Nä, vi får nog flytta på tiden! 

 

I övrigt så vet jag att Daniels bad är heliga för honom så jag kommer låta denna slip. Nu kom han dock ut! Bäst att jag kutar in, för vi ska ju faktiskt ses om en minut! lol

 

Första måndagen i Mars.. och jag har fortfarande inte skaffat en almenacka. Tänk jag som inte brukar kunna leva utan en, en fullproppad en. Men nu börjar jag faktiskt erkligen behöva en. Ett löst papper ur mitt anteckningsblock håller inte längre. 

 

Idag har varit en typisk måndag. Alarmet ringde för tidigt imorse. Allt jag ville göra var att smyga in och lägga mig i mammas säng, precis som när jag var liten (eh förra året) och ville slippa gå till skolan. Men mammas rum är ett flyg och vatten emellan. Istället valde jag att sova sådär länge att det blev på gränsen till att komma försent. Så jag vaknade 10 minuter innan jag var tvungen att springa till Overgrounden. Precis som när jag var liten och vaknade och slängde på mig det som fanns närmast sängen alt. gick till skolan i mjukiskläderna jag sovit i. 

 

Väl i skolan kollade vi på film, som alla andra måndagsmornar denna termin. Hurricane. Sedan lunchade vi i skolcafeterien. £4 för en varm måltid med sallad! Efter det chillade vi vidare till Kulturklassen. Jag ägde som vanligt, sa såna djupa grejer att läraren inte kunde annat n tyst hålle med. Engelska kidsen har inget att komma med.. Eller så är ämnen som kräver lite eget tänkande och inte konkreta saker något för en JurStud... 

 

Efter lektionen gick Lucile och jag till starbucks för att möta hennes Franska väninna. Där drack jag en berry hibiscus. En promenad senare var vi på Primark och jag köpte byxor och strumpbyxor. Sedan tog jag gamla 242 hela vägen hem till dörren och la mig i sängen med alla kläder på och mössan. Här har jag varit sedan dess. Har även ätit en längd Marabou frunk och mandel och laddat upp mitt uppsatsval i lag och kultur till läraren. En ny regel är att ingen från Sverige får komma och besöka mig utan en kaka frukt och mandel. 

 

Nu tänkte jag äta tonfisk (finns inget annat hemma). En typisk måndag. 

 

Något som inte var typisk var min söndag igår. Då var det nämligen dags för mig att påta mina headshots. Vid 10 på morgonen tog jag 149an upp till Seven Sisters i Tottenham. Väl där letade jag en stund efter studion och fann den bakom en parkeringsränd. I studion gick jag först igenom mina outfits med fotografen. Han trodde att jag var fotograf eftersom jag kunde så mycket om vilka färger som fotograferas bra etc. Jag hade bara gjort min läxa innan jag kom dit, inga konstigheter. Efter det satte jag min i sminkstolen för att få smink. När man tar headshots är det väldigt viktigt att man ser ut som sig själv och för mycket smink är förbjudet. Efter det gick det fort. Bild bild bild, pose, pose, le, ta ett steg fram, sitt på stolen, bara huvet, byta bakgrund, byta outfit, bild, bid, le, ja ni fattar. En timme effektivt fotande senare var vi klara. Idag fick jag ett sms från agenturen om att mina bilder är klara och att jag får se dom på mitt möte på onsdag. Spännande! blir som inte bra så flyger jag in morsan, Matilda och Mikaela som fototeam! När jag var klar tog jag bussen hem. Solen sken men jag la mig i sängen en stund, sedan städade jag och pluggade och belönade mig själv med mcdonalds! 

 

En bättre kväll var lördagskvällen. Min London vän Thomas och tillika professionella violinist bjöd till konsert. På St John's Smith Square, som är en konserthall, spelade han så otroligt vackert att det berörde in i själen. Det är så coolt att min vän är huvudattraktionen och leder en hel konsert i hans namn! Musiker omringas dock av väldigt speciella typer, något jag har fått erfara de gånger jag varit på hans konsertet. Om det inte är en übergammal kompositör som hatar komsersiell musik eller en ung musiker som flyttar till Indien för att utöva yoga så är det en mångmiljonär arvtagerska. I lördags kunde jag inte stanna länge då jag skulle upp tidigt nästa morgon. Men jag satte mig en stund tillsammans med T och han crew efteråt. Hamnade brevid en Asiatisk tjej, en ganska oattraktiv sådan om man får säga så. Tydligen så var hon väldigt rik och även en musiker-groupie. Hon hade köpt in massa flaskor vin till hela bordet och drack knappt av det själv. Hon bodde i Westminster=där slottet och allt det rika ligger=ingen lägenhet går av för hackor. Hon var inte musiker och när jag fårgade vad hon gjorde så sa hon bara att hon väljer att hålla det för sig själv. Sedan berättade hon om alla sina resor runt om i världen, och alla gånger hon hade slygit över till Stockholm för att gå på Yasuragi och att hon nu mera inte reste så mycket för hon tyckte det var jobbigt. Hon reser endast när hon har en vän som bjuder upp till konsert. I helgen skulle hon till Lusanne för att gå på premier för hennes väns nyskapade balett. Jag tänkte först att hon var lyxprotsituerad, men en sådan oattraktiv kvinna vill man nog inte omge sig med som man. Andra gissningen var att hon är miljonarvtagerka och vill helt enkelt inte berätta vad hon gör för att hon gör absolut ingenting. Men vem vet. Kanske får fråga T lite försiktigt nästa gång jag lyckas haffa honom privat. I övrigt var hon en trevlig kvinna som intresserade sig för mina studier och frågade mig om juridiska termer. Sedan var det dags för mig att promenera till tuben via ett upplyst parliament och Big Ben. London i sin ståtlighet, och bums i säng.

 

I denna vecka väntar mer skola, möte med min lärare i underhållning om min slutprojekt i kursen, möte med agenturen, dans, plugga, och på fredag lämnar jag London och tar mig uppåt till Suffolk med en gäng på 10 pers i en minibuss för att fira Miki och Yves födelsedagar! Can't wait!

 

PUSS 

 

Sitter och lyssnar på The Kooks (efter funnen inspiration på Everts blogg evo.kth.se)! 

 

Sitter och tänker på att det snart har gått 5 år sedan jag tog studenten och började plugga juridik. Juridik i 5 år liksom. Men egentligen så har ju så mycket hänt dessa fem år och juridiken har fått agera pelare för att hålla mig på jorden. Jag behöver sånt. Tror jag annars hade varit en sån där tjej som flyr landet och liksom bara lever utan framtid. Nu sitter jag här i framtiden så glad att 5 år av juridik snart är slut men även tacksam! Dessa fem år har ju varit allt annat än lugna. När jag jämför mig med mina kursare (inget illa menat) så har jag alltid varit den där udda tjejen som gick och spelade teater efter föreläsningarna eller åkte på snowboardläger. Jag är den som efter ett par terminer på programmet inte började klä mig "business" och komma i kostym på lektionerna. Som om det skulle finnas representanter från advokatbyråerna som kommit för att plocka hem den med mest strykt skjorta. Jag pluggade aldrig i bibblan och gick miste om allt juridiknätverkande kursare i mellan och fann aldrig att skämta om professorer eller lagrum speciellt underhållande. Istället tog jag många sovmorgnar och åkte till teatern för att klä mig i blond peruk, till häst eller kines. Jag sökte inte sekreterarjobbet på Mannheimer eller Hamilton. Jag jobbade med dans, sport, eller att föreläsa. Min uppsatstermin (30hp) spenderade jag allt som allt ca 30 minuter i bibblan för att hitta en bok. Resten spenderades ute på Sveriges vägar i en turnébil och spelade musikal runt om i landet. 

 

 

Jag har inte de bästa betygen. Men vet ni vad? Jag ångrar inte en enda dag! Jag ångrar inte alla alptoppar jag njutit på, alla resor upp till fjällen med ett galet gäng och alla galna kvällar jag var ute och dansade. Jag ångrar inte att ha sett de minsta hålorna i Sverige och bli intervjuvad för tidningar och sovit på lyxhotell och gått på lyxspa. Jag ångrar inte att sitta i en bil och bara ha öppna landskap framför mig och panikrepa in olika roller till föreställningen. Jag ångrar inte en sprängfylld kalender som inte innebar plugg. Jag ångrar inte en sommar i USA eller alla sommardagar på festival med skitiga stövlar lyssnandes på min favoritmusik. Jag ångrar inte alla gånger jag varit på Winter Jam och hamnat på vilda efterfester med snygga snowboardkillar. Jag ångrar inte den gången jag satt på en nattbuss och solen redan hade gått upp. Jag ångrar inte att random roadtrippa till Lund eller 10 dagar på Franska rivieran. Jag ångrar inte Val T, Andermatt, Nendaz eller sommaråkning i stryn. Jag ångrar inte när vi tog över nattklubben i Basel eller när jag fastnade i ett träd i Alperna. Jag ångrar inte att åka till Berlin i 48h för att träffa en gammal vän från Venezuela. Fem år juridik har, för mig, inneburit så mycket mer.

 

 

Jag har samtidigt levt ett bra studentliv men valde snabbt att inte involvera mig i de traditionsengliga studentgrejerna. Jag ville träffa folk från hela världen, jag ville ta del av kulturer och jag ville vara någon för dem också. Internationella fadderiet gav mig mycket glädje. 

 

 

 

Sen kom jag till England. Jag lämnade allt fantastiska jag hade hemma för att slänga mig in i nåt främmande. Med 60 kilo reste jag genom London för att möta en rödhårig pojke på en perrong i Greenwich som hade glömt nycklarna med som tog mig till en pub där vi kunde sitta ute i solen. En pojke som kom att bli som min andra familj här! En pojke som jag lärde känna genom en speciell flicka som var så öppen och varmhjärtad och bjöd in mig i hennes hem och gemenskap när jag var helt ensam. Till Miki och Nat kommer jag vara evigt tacksam. De har förgyllt min tid i London något otroligt! 

 

 

Så till England kom jag. Insåg att jag faktiskt var väldigt bra i skolan, på juridik. Shit jag är ju riktigt duktig. Om man i Sverige skulle sluta lägga så stor press på att forma all till små små affärsjurister eller liknande och faktiskt se en alternativ framtid, så kanske jag ahde insett det där också. Jag kom till England där professorerna inte är rädda för att svära och inte är rädda för att du kanske vill bli superstjärna nån gång. Här landar jag bra betyg, mina åsikter i klassrummet spelar roll och ibland finns det faktiskt inget rätt svar (herre jösses juridiksverige). I London lärde jag känna massa människor, mest för att inse att bra människor är svåra att finna. Ibland känner jag mig ensam och saknar mitt liv i Sverige. Vissa dagar känns hopplösa och nu mot slutet som student har det varit extra svårt att försöka fatta vad det är jag vill göra resten av mitt liv egentlige. Fast man måste ju inte välja kom jag fram till. Vad vill jag göra just nu? Jag vill pröva bli skådis på riktigt, många skrattar nog men många kanske tycker att det är de coolaste ever. 

 

 

Alla dagar som jag inte spenderade i bibblan på SU har gett mig enorma sociala skills och livserfarenhet. All min dans/konståkning/teater-träning har lett upp till detta. Dansen har gett mig nån sån enorm kroppskontroll. Konståkningen har fått mig att inse att jag aldrig vill ge upp på något igen utan att ha försökt allt! Teater erfarenheten förklarar sig själv. Juridiken har gett mig så mycket visdom i en skrämmande värld som är bra att ha på vägen och ett när att falla tillbaka på. Visst, jag är bara ett pyttelitet steg på vägen. Det finns 100tusen-tals till som mig men jag är unik. Inget ska vara omöjligt. Jag vet bara att detta vill jag testa. Sedan vet jag att jag vill åka hem en sväng till älskade Stockholm, plocka ut min examen och ha en sjujävlars stor fest för alla mina vänner och hela min familk för att fira mig! Det är planen. 

 

Tänk vad mycket jag har gjort de senaste 5 åren. Tänk vad mycket jag åstakomma de kommande 5 åren! Men jag hade inte varit någonstan utan denna person, bästa mamma! Jag hade inte varit den jag är om det inte var för vart jag kom ifrån och hur min familj har hjälp att forma mig! PUSS