Första måndagen i Mars.. och jag har fortfarande inte skaffat en almenacka. Tänk jag som inte brukar kunna leva utan en, en fullproppad en. Men nu börjar jag faktiskt erkligen behöva en. Ett löst papper ur mitt anteckningsblock håller inte längre. 

 

Idag har varit en typisk måndag. Alarmet ringde för tidigt imorse. Allt jag ville göra var att smyga in och lägga mig i mammas säng, precis som när jag var liten (eh förra året) och ville slippa gå till skolan. Men mammas rum är ett flyg och vatten emellan. Istället valde jag att sova sådär länge att det blev på gränsen till att komma försent. Så jag vaknade 10 minuter innan jag var tvungen att springa till Overgrounden. Precis som när jag var liten och vaknade och slängde på mig det som fanns närmast sängen alt. gick till skolan i mjukiskläderna jag sovit i. 

 

Väl i skolan kollade vi på film, som alla andra måndagsmornar denna termin. Hurricane. Sedan lunchade vi i skolcafeterien. £4 för en varm måltid med sallad! Efter det chillade vi vidare till Kulturklassen. Jag ägde som vanligt, sa såna djupa grejer att läraren inte kunde annat n tyst hålle med. Engelska kidsen har inget att komma med.. Eller så är ämnen som kräver lite eget tänkande och inte konkreta saker något för en JurStud... 

 

Efter lektionen gick Lucile och jag till starbucks för att möta hennes Franska väninna. Där drack jag en berry hibiscus. En promenad senare var vi på Primark och jag köpte byxor och strumpbyxor. Sedan tog jag gamla 242 hela vägen hem till dörren och la mig i sängen med alla kläder på och mössan. Här har jag varit sedan dess. Har även ätit en längd Marabou frunk och mandel och laddat upp mitt uppsatsval i lag och kultur till läraren. En ny regel är att ingen från Sverige får komma och besöka mig utan en kaka frukt och mandel. 

 

Nu tänkte jag äta tonfisk (finns inget annat hemma). En typisk måndag. 

 

Något som inte var typisk var min söndag igår. Då var det nämligen dags för mig att påta mina headshots. Vid 10 på morgonen tog jag 149an upp till Seven Sisters i Tottenham. Väl där letade jag en stund efter studion och fann den bakom en parkeringsränd. I studion gick jag först igenom mina outfits med fotografen. Han trodde att jag var fotograf eftersom jag kunde så mycket om vilka färger som fotograferas bra etc. Jag hade bara gjort min läxa innan jag kom dit, inga konstigheter. Efter det satte jag min i sminkstolen för att få smink. När man tar headshots är det väldigt viktigt att man ser ut som sig själv och för mycket smink är förbjudet. Efter det gick det fort. Bild bild bild, pose, pose, le, ta ett steg fram, sitt på stolen, bara huvet, byta bakgrund, byta outfit, bild, bid, le, ja ni fattar. En timme effektivt fotande senare var vi klara. Idag fick jag ett sms från agenturen om att mina bilder är klara och att jag får se dom på mitt möte på onsdag. Spännande! blir som inte bra så flyger jag in morsan, Matilda och Mikaela som fototeam! När jag var klar tog jag bussen hem. Solen sken men jag la mig i sängen en stund, sedan städade jag och pluggade och belönade mig själv med mcdonalds! 

 

En bättre kväll var lördagskvällen. Min London vän Thomas och tillika professionella violinist bjöd till konsert. På St John's Smith Square, som är en konserthall, spelade han så otroligt vackert att det berörde in i själen. Det är så coolt att min vän är huvudattraktionen och leder en hel konsert i hans namn! Musiker omringas dock av väldigt speciella typer, något jag har fått erfara de gånger jag varit på hans konsertet. Om det inte är en übergammal kompositör som hatar komsersiell musik eller en ung musiker som flyttar till Indien för att utöva yoga så är det en mångmiljonär arvtagerska. I lördags kunde jag inte stanna länge då jag skulle upp tidigt nästa morgon. Men jag satte mig en stund tillsammans med T och han crew efteråt. Hamnade brevid en Asiatisk tjej, en ganska oattraktiv sådan om man får säga så. Tydligen så var hon väldigt rik och även en musiker-groupie. Hon hade köpt in massa flaskor vin till hela bordet och drack knappt av det själv. Hon bodde i Westminster=där slottet och allt det rika ligger=ingen lägenhet går av för hackor. Hon var inte musiker och när jag fårgade vad hon gjorde så sa hon bara att hon väljer att hålla det för sig själv. Sedan berättade hon om alla sina resor runt om i världen, och alla gånger hon hade slygit över till Stockholm för att gå på Yasuragi och att hon nu mera inte reste så mycket för hon tyckte det var jobbigt. Hon reser endast när hon har en vän som bjuder upp till konsert. I helgen skulle hon till Lusanne för att gå på premier för hennes väns nyskapade balett. Jag tänkte först att hon var lyxprotsituerad, men en sådan oattraktiv kvinna vill man nog inte omge sig med som man. Andra gissningen var att hon är miljonarvtagerka och vill helt enkelt inte berätta vad hon gör för att hon gör absolut ingenting. Men vem vet. Kanske får fråga T lite försiktigt nästa gång jag lyckas haffa honom privat. I övrigt var hon en trevlig kvinna som intresserade sig för mina studier och frågade mig om juridiska termer. Sedan var det dags för mig att promenera till tuben via ett upplyst parliament och Big Ben. London i sin ståtlighet, och bums i säng.

 

I denna vecka väntar mer skola, möte med min lärare i underhållning om min slutprojekt i kursen, möte med agenturen, dans, plugga, och på fredag lämnar jag London och tar mig uppåt till Suffolk med en gäng på 10 pers i en minibuss för att fira Miki och Yves födelsedagar! Can't wait!

 

PUSS