You never know
-What if we hate each other next year?
Only love can break your heart
The drugs don't work och alla känslor som bubblar i mig
Om ni vill läsa inlägget, om ni tror att ni kan klara av det, om ni tror att ni kan ta sanningen utan att ändra åsikt om mig så be mig snällt så kanske jag länkar.
Men kommentera, vilka är ni okända människor?? (Kommentera genom att trycka på kiss and cry booth under inlägget)
Drop The World 2
Blood in my eyes,
Hate in my heart,
Love in my mind,
I seen nights full of pain,
Days are the same,
You keep the sunshine,
Save me the rain,
I search but never find,
Hurt but never cry,
I work and forever try,
But I'm cursed so never mind,
And it's worse but better times,
Seems further and beyond,
The top gets higher the more that I climb,
The spot gets smaller, and I get bigger,
Try'na get me where I fit in,
No room for a nigga but soon,
For a nigga it be on motha'fucka' 'cause
All this bullshit has made me strong, motha'fucka'.
So I pick the world up and I'ma drop it on your fuckin' head,
Yeah, bitch I'ma pick the world up,
And I'ma drop it on your fuckin' head,
Yeah, and I can die now, rebirth motha'fucka',
Hop up in my spaceship and leave earth motha'fucka',
I'm gone, motha'fucka', I'm gone.
...
Insomnia
Når jag har gjort sen jag var liten varje gång jag gått och lagt mig är att fantisera. Jag kokar ihop helt underbara historier om precis vad jag vill. Detta håller tankarna om vardagen borta och man hamnar i en fantasivärld som oftast snabbt övergår i god natts dröm. Ibland är jag snowboardproffs och åker jorden runt med massa coola människor. Ibland är det en töntig kärlekshistoria, riktigt töntigt och gulligt. Ibland är jag megakändis och alla vill vara med mig. Ibland tävlar jag OS i konståkning. Ibland så är en historia så bra att jag fortsätter på den nästa natt.
Ni vet när man egentligen bara vill att det ska vara morgon, tanken på att det är flera timmar kvar tills nästa dag och allt vad det innebär... Så känns det lite nu, om man ändå inte kan sova så kan det ju lika gärna vara morgon. Den som vågar kan ju komma in och väcka mig klockan tio imorgon bitti och påminna mig om det jag sa nyss...jag kommer förneka det och imorgon kommer inte locka lika mycket som nu.
Nu ska jag göra ett nytt försök med att fantisera ihop en sömnare..
Smash Into You
Head down As I watch my feet take turns hitting the ground Eyes shut I find myself in love racing the Earth And I'm soaked in your love, oh And love was right in my path, in my grasp And me and you belong I wanna run (run) Smash into you I wanna run (run) Smash into you Ears closed What I hear no one else has to know 'Cause I know that what we have is worth first place in gold And I'm soaked in your love, ah And love was right in my path, in my grasp And me and you belong I wanna run (run) Smash into you I wanna run (run) Smash into you Smash into you Head down As I watch my feet take turns hitting the ground Eyes shut I'm in love and I'm racing the Earth I'm soaked in your love And your love was right in my path ,in my grasp And me and you belong Oh, I wanna run Smash into you I'm willing to run (run) Smash into you I'm willing to run, run, run, run, run...
I'm willing to run, run, run, run, run...
And I wanna run, run And smash into you I'm willing to run, run Smash into you
Budapest forever
Juldagen
Svenska traditionen säger utgång på juldagen och vem är jag att trotsa? Hem till Markus på Lappis först för lite häng och sedan blir det strand eventuellt. Nu ska jag bara leta i högen av kläder efter nåt att ha på mig och sedan ska jag dega lite till och lyssna på soundtracket till Notre Dame de Paris, en musikal jag vill se men som inte spelas längre(?).
"The birds they put in cages"
Sedan är det bara 16 dagar kvar tills nästa tenta and 16 days until I can stop missing you!
<3
God Jul alla fina!
Julklapp
Juligt
En av dom bättre dagarna med NK:s julskyltning, VRGs Lucia, glöggmys och fest med vänner... Precis som det ska vara på julen.
Bilden tagen av mästerfotografen Brian inne på NK haha!
What have I done to fall so hard for you?
You are my everything
My head and my heart, my mind, my wing
I could give all again
I'm never sure
Of anything
With you
The jokes the laughs the teardrops too
The games the fun the travels too
Yes I go through all with you
All good things now come from you
I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done
To fall so hard
For you
I give my everything
My head and my heart, my mind, my wing
The past the present tomorrow too
I'll spend my final day
With you
I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done
To fall so hard
For you
Anna Ternheim - What have I done
sex månader sedan
Kan inte sova så jag pratar med Carlos som befinner sig i Venezuela. Han påminde mig precis om att idag är det exakt sex månader sen han lämnade Sverige, sex månader!? När hann det gå sex månader? Det är helt ofattbart! Känns som att jag har gjort allt och inget dessa sex månader...
Det var sex månader sen vi hade vår sista fantastiska kväll med utbytesgänget på älskade Debaser slussens uteservering. Livet lekte för sex månader sen. Ljusa sommarnätter spenderades utomhus länge. Sommarlovet hade precis börjat och vi satt på filtar i bara ben i vitabergsparken tills det blev mörkt och vi åkte till nån klubb och dansade till musik vi gillar. Vi planerade utflykter till skärgården för att vakna till regnsmatter på morgonen. Istället möttes vi på ett fik och drack te. Vi åkte hem till vänner och pratade minnen. Vi gick på sommar och fick hemliga sms av beundrare. Kronprinsessan gifte sig och hela Sverige festade. Vi firade Etienne på en innegård på söder med tårta och diskolampor och jag sa hej då till alla fina ubytesstudenter som var klara med Stockholm.
Dagen efter skulle jag flyga till New York och sommaren hade hindrat mig från att packa. Sista kvällen i mitt Stockholm som jag hade kännt den våren promenerade jag hem över Slussen. Jag visste att när jag skulle komma tillbaka från min resa skulle Stockholm vara annorlunda, Stockholm så som jag hade kännt den våren skulle vara en gammal bekant som jag hade fina minnen med. Utbytesstudenterna som jag hade spenderat så mycket tid med skulle vara borta och utspridda i världen...
Det är så himla värt att lära känna alla dessa underbara människor, även fast man vet att vänskapen i samma stad har ett bäst före datum så vet man även att vänskapen vart man än befinner sig lever kvar för alltid. Jag promenerade hem över Slussen med blandade känslor, lycklig över alla glada minnen, otålig över att få komma iväg till NYC, fylld av saknad för att Carlos hade åkt och att alla snart skulle åka, och spänd inför alla nya äventyr som hösten skulle bjuda på. Min enda tröst var att livet skulle gå vidare och spännande möten skulle ske och nya vänskaper för livet skulle skapas. "Det kommer ju en ny kull utbytesstudenter i höst".
Livet gick vidare...jag kom hem från New York och fortsatte njuta av den Svenska sommaren, även fast vissa saker saknades. Jag cyklade mitt i natten för att möta en kompis vid tåget. Jag var lycklig för att jag fick ta med mig de finaste vännerna från New York hem och sitta i vitabergen och titta ut över stadshuset. Etienne hade en biljett över till popaganda så vi åkte dit och lyssnade på musik och dansade hela nätter. Vi firade folks födelsedagar i varmt ösregn och blixtar.
Sensommaren kom och vi försökte ha bara ben så länge det gick men snart var man tvungen att sätta på sig strumpbyxor och folk började prata om hösten men ingen ville erkänna det. En ny kull utbytesstudenter satt förväntansfyllda på Juristernas Hus medans jag försökte får dom att känna sig välkommna i min stad, mitt Stockholm. Och här mina vänner börjar mina nya äventyr, äventyr som för sex månader sedan var okända för mig, som var något som skulle ske i framtiden, som var något som var till för att trösta. Även fast ett nytt år tekniskt sätt börjar den 1 januari så tycker jag att sommaren är den riktiga övergångsperioden. På sommaren säger man hej då till allt gamla och välkommnar det nya. På sommaren blir livet en sörja av massa känslor och händelser och sedan börjar något nytt, alltid.
För sex månader sedan promenerade jag hem över slussen i sommarnatten och tog denna bild. Jag skickade den till Carlos för att jag ville att han alltid skulle minnas stockholm ur mina ögon, så som Stockholm var för mig då. Nu berättar han att det idag var exakt sex månader sedan en era av mitt liv slutade och en nya era började...
Update
RIP
Love Actually
Flims Laax förra vintern
Also, I miss you..
Christmas TV
It's okay to have scars, they will make you who you are
It's okay to have fear, as long as you're not scared of coming here
And in the middle of the night, just call if you wanna talk
'Cause you know that I wanna talk too
It's not bad of you to think of what might go wrong
But you can't blame me for secretly hoping that I'll prove you wrong
It's okay that I pray that you will miss your flight
And have to stay with me another night
And it is brutal, it's brutal, why can't you see
It's brutal, it's brutal, where have you been?
'Cause we're far apart and my lonely heart
Finds it hard to get through the night
You pull me out of the dark and now it's light
You pull me out of the dark and now it's light
When we're out in the market and out on the streets
I've got a pocket full of problems and a pocket full of seeds
Hoping something good might grow out of this mistletoe
And I won't have to erase your memory
I like the way that our arguments stop when we fall asleep
And the way that your body feels when it's wrapped around me
And I'd like it if you made it to mine by Christmas Eve
So you can hold me
And we'll watch Christmas TV
And it is brutal, it's brutal, why can't you see
It's brutal, it's brutal, where have you been
'Cause we're far apart and my lonely heart
Finds it hard to get through the night
You pull me out of the dark and now it's light
You pull me out of the dark and now it's light
So come on home, just come on home
Soundtrack of my life
Ligger i sängen och lyssnar på musik. En aktivitet som funkar i alla lägen...lycka, hjärtesorg, ilska. För att passande musik finns för alla sinnesstämningar. Håller på att komponera ihop en spellista och återupptäcker gamla favoritlåtar jag hade glömt att komma ihåg. Det är viktigt det där med att komma ihåg att komma ihåg, alltid i alla lägen.. Vissa stunder tänker jag att jag inte kommer att glömma för att dom är så speciella. Efter ett tag minns man bara det som man brukade minnas, minnet har blivit ett minne av minnet. Äh, funkar inte att få fram sin mening såhär pass innan läggdags. Istället lägger jag upp en bild från ett minne i sommras. Mina favoritkillar från New York och jag var på Sommar och det var en perfekt sensommarnatt. Innan hade vi suttit utomhus och pratat minnen, pratat om nuet och försökt förutspå framtiden. Vi hade alla en föreställning om hösten men med facit i hand nu så hade vi fel. Lika mycket som vi trotsade sensommarens kalla smekningar med filtar så trotsade vi alla bekymmer och tankar om framtiden. Vi levde i nuet.
30th and 8th Wheelchairbarbie crew of New York City <3
Från mamma
Tack <3
Lindvallen
Va i Lindvallen i helgen. Minus 27 grader när vi närmade oss i bilen på natten till fredag. Runt minus 20 grader när vi åkte om dagarna förutom sista dagen du det "bara" va runt minus 7. Vi bodde tre stycken i en stuga med tre rum och tio sängar. Sjukt bra helg.