Kan inte sova så jag pratar med Carlos som befinner sig i Venezuela. Han påminde mig precis om att idag är det exakt sex månader sen han lämnade Sverige, sex månader!? När hann det gå sex månader? Det är helt ofattbart! Känns som att jag har gjort allt och inget dessa sex månader...

 Det var sex månader sen vi hade vår sista fantastiska kväll med utbytesgänget på älskade Debaser slussens uteservering. Livet lekte för sex månader sen. Ljusa sommarnätter spenderades utomhus länge. Sommarlovet hade precis börjat och vi satt på filtar i bara ben i vitabergsparken tills det blev mörkt och vi åkte till nån klubb och dansade till musik vi gillar. Vi planerade utflykter till skärgården för att vakna till regnsmatter på morgonen. Istället möttes vi på ett fik och drack te. Vi åkte hem till vänner och pratade minnen. Vi gick på sommar och fick hemliga sms av beundrare. Kronprinsessan gifte sig och hela Sverige festade. Vi firade Etienne på en innegård på söder med tårta och diskolampor och jag sa hej då till alla fina ubytesstudenter som var klara med Stockholm.

Dagen efter skulle jag flyga till New York och sommaren hade hindrat mig från att packa. Sista kvällen i mitt Stockholm som jag hade kännt den våren promenerade jag hem över Slussen. Jag visste att när jag skulle komma tillbaka från min resa skulle Stockholm vara annorlunda, Stockholm så som jag hade kännt den våren skulle vara en gammal bekant som jag hade fina minnen med. Utbytesstudenterna som jag hade spenderat så mycket tid med skulle vara borta och utspridda i världen...

Det är så himla värt att lära känna alla dessa underbara människor, även fast man vet att vänskapen i samma stad har ett bäst före datum så vet man även att vänskapen vart man än befinner sig lever kvar för alltid. Jag promenerade hem över Slussen med blandade känslor, lycklig över alla glada minnen, otålig över att få komma iväg till NYC, fylld av saknad för att Carlos hade åkt och att alla snart skulle åka, och spänd inför alla nya äventyr som hösten skulle bjuda på. Min enda tröst var att livet skulle gå vidare och spännande möten skulle ske och nya vänskaper för livet skulle skapas. "Det kommer ju en ny kull utbytesstudenter i höst".

Livet gick vidare...jag kom hem från New York och fortsatte njuta av den Svenska sommaren, även fast vissa saker saknades. Jag cyklade mitt i natten för att möta en kompis vid tåget. Jag var lycklig för att jag fick ta med mig de finaste vännerna från New York hem och sitta i vitabergen och titta ut över stadshuset. Etienne hade en biljett över till popaganda så vi åkte dit och lyssnade på musik och dansade hela nätter. Vi firade folks födelsedagar i varmt ösregn och blixtar.

Sensommaren kom och vi försökte ha bara ben så länge det gick men snart var man tvungen att sätta på sig strumpbyxor och folk började prata om hösten men ingen ville erkänna det. En ny kull utbytesstudenter satt förväntansfyllda på Juristernas Hus medans jag försökte får dom att känna sig välkommna i min stad, mitt Stockholm. Och här mina vänner börjar mina nya äventyr, äventyr som för sex månader sedan var okända för mig, som var något som skulle ske i framtiden, som var något som var till för att trösta. Även fast ett nytt år tekniskt sätt börjar den 1 januari så tycker jag att sommaren är den riktiga övergångsperioden. På sommaren säger man hej då till allt gamla och välkommnar det nya. På sommaren blir livet en sörja av massa känslor och händelser och sedan börjar något nytt, alltid.



För sex månader sedan promenerade jag hem över slussen i sommarnatten och tog denna bild. Jag skickade den till Carlos för att jag ville att han alltid skulle minnas stockholm ur mina ögon, så som Stockholm var för mig då. Nu berättar han att det idag var exakt sex månader sedan en era av mitt liv slutade och en nya era började...