Ni vet när man ligger sömnlös hur mycket man än försöker blunda och slappna av. Man ligger i sängen med slutna ögon och tankarna tar över. Man tänker på allt man ska göra, borde ha gjort eller sånt som kommer hända eller har hänt. Hur mycket man än försöker styra tankarna mot sömn så går det inte. Efter att man har legat och vridit på sig i vad som känns som en evighet finns det inget annat att göra än att tända ett litet ljus på sängbordet, öppna datorn igen och vänta på tröttheten. Eller tröttheten är nog fel ord, för man är trött, men man väntar på sömnen. Jag brukar få såna här nätter ibland och jag undrar om det beror på understimulering. Man har typ inte gjort nått förutom att varit ledig och slappat ett tag och därför är kroppen så utvilad den behöver vara... Kan det ha att göra med underlggande stress eller oro? Kanske nåt jag har glömt att göra eller något som jag egentligen borde uppmärksamma. Kan det vara så att kärleken håller mig vaken? Att tänka på att man är kär och att den människan är kär i en tillbaka ger bara en uppiggande effekt. Att man helst av allt just nu skulle vilja ligga sömnlös med kärleken och prata om allt. Är jag hungrig? Ibland brukar familjen Markovic smyga samtidigt till köket på natten och hitta varandra där, sömnlösa och hungriga.

Når jag har gjort sen jag var liten varje gång jag gått och lagt mig är att fantisera. Jag kokar ihop helt underbara historier om precis vad jag vill. Detta håller tankarna om vardagen borta och man hamnar i en fantasivärld som oftast snabbt övergår i god natts dröm. Ibland är jag snowboardproffs och åker jorden runt med massa coola människor. Ibland är det en töntig kärlekshistoria, riktigt töntigt och gulligt. Ibland är jag megakändis och alla vill vara med mig. Ibland tävlar jag OS i konståkning. Ibland så är en historia så bra att jag fortsätter på den nästa natt. 

Ni vet när man egentligen bara vill att det ska vara morgon, tanken på att det är flera timmar kvar tills nästa dag och allt vad det innebär... Så känns det lite nu, om man ändå inte kan sova så kan det ju lika gärna vara morgon. Den som vågar kan ju komma in och väcka mig klockan tio imorgon bitti och påminna mig om det jag sa nyss...jag kommer förneka det och imorgon kommer inte locka lika mycket som nu.

Nu ska jag göra ett nytt försök med att fantisera ihop en sömnare..