Oxford 20/10
I oxford finns fina männsikor som man en gång i tiden (eh i våras och höstas bara haha) brukade hänga med i Stockholm. Vi fikade och catchade up på livet och bestämde att eftersom vi faktiskt bor i samma land så måste vi hänga massa mer!
23 år och egen lägenhet
Den 8 oktober fyllde jag i vanlig ordning år. Denna gång 23 år och det firades rejält.
Till att börja med så fick jag min favvomiddag - tacomiddag - lagad åt mig när jag kom hem till Miki, Nat och Caroline i Greenwich efter skolan! Mums. Minns att jag satt i trappen ner till köket medans dom lagade maten och vi kollade på töntiga klipp från Dawsons creek! Sedan gav jag mig ut i vimlet närmare bestämt Hoxton Square och Elecctricity Showrooms för att möta upp nya vänner från skolan och fira. (Då visste jag inte att jag dagen efter skulle gå och titta på en lägenhet 10 min där ifrån som jag senare flyttade in i). Jag bjöd på mousserande och vi hade en trevlig kväll som avslutades på Alexander Fleming (studentbostäder) med god mat och mycket skratt.
På lördag var det dags att åter igen fira mig. vi började med en långfika på Nats cafe följt av marknad i Greenwich där jag köpte mig en assoft fransväska i turkost. Sedan firade vi genom att gå ut och äta Libanesisk i soho med Greenwich gänget! Det var öven min sista kväll då jag skulle flytta på söndagen! Riktigt god mat och vi rullade hem!! Fina fina gänget. Är så tacksam att jag hade dessa fantastiska människor omkring mig i början av min tid här. Kommer alltid minnas Greenwich som mitt första hem i London och tittar bara tillbaka på den tiden med enrom glädje!
Veckan avslutades med en flytt till Hoxton. Miki hjälpte mig och efter massa om och med (ingen overground, ersättningsbuss, fel buss och taxi) så kom jag fram. dock utan täcke och kudde och första natten blev kall med endast påslakan och en klädstoppad kudde. Men nu var jag liksom hemma. Nästkommande dagar spenderades med att fixa i ordning med lägenheten. Jag bor med en ortoligt trevlig och skön kille som heter Daniel. Daniel är halv britt och halv svensk men vi pratar för det mesta engelska. Daniel jobbar med musik och är aldrig hemma. Han kan komma in i mitt rum på en onsdag och säga "vi ses på söndag". Hittils har det funkat super bra ihop! En tripp till ikea åkte Miki och jag på också och botaniseare bland familjära grejer och åt Köttbullar och drack lingondricka!
York Weekend 6-7 oktober
Den 6-7 oktober (hallå sent blogginlägg men nu tar jag tag i detta) så åkte vi på en liten skolresa till Norra England. Vi åkte buss och hängde i York och den stora kyrkan där och omkring på stan. Vi gick ut på kvällen och åt steak dinner och träffade massa York-bor som lärde oss allt om norra Englands kultur. Sedan sov vi på Hostel som bjöd på peanutbutter jelly sandwich på morgonen. Efter det drog vi vidare till Fountain Abbey som är gamla ruiner från ett stork kloster där munkar brukade bo. Sjukt coolt och nice. sista stoppet på resan var Hardwick Hall från Elizabethanska eran som brukade tillhöra Bess of England som var den rikaste kvinnan i England efter drottningen själv. hon lyckades ha 4a män under sin livstid. Allt i huset var bevarat precis som det såg ut förr i tiden och det var sjukt coolt att gå omkring och se allt gammalt, även fast Fiona och jag tog en liten ritpaus bland barnkritorna.
Ett brev till en gammal lärare/syo på gymnasiet om London
Hej Ingvar! Ledsen för att jag segat med mitt inlägg. Jag antar att jag är upptagen med att leva livet i London.
Jag är här på ett utbytes år via Stockholms Universitet och gör mitt sista år juridik här. Egentligen så gör jag mitt sista halvår här men då jag vill stanna i ett år så kommer jag göra 30hp mer än vad som behövs. Men det är de värt.
Jag betalar inget för studierna här utan de skickar en elev till Stockholm som tar min plats och jag tar någons plats här. Det fanns bara en plats till Uni of Westminster på Stockholms Uni via Juridiska Fakulteten och den var mycket eftertraktad.
Urvalet går tills å att den mest flest hp har bäst chans att åka. Sedan tittar de på betygen och sist på internationella engagemang på universitetet och utanför. Jag har i flera terminer varit internationell överfadder inom Juridiska Förening och varit ansvarig för att motta internationella studenter till Juridicum. Har haft det riktigt roligt och jag tror det hjälpte mig att få platsen också. Har i princip jobbar nära med de internationella koordinatorerna på fakulteten så på intervjun de gjorde med mig (som alla måste göra innan de nominerar till utbytesplatserna) så sa de bara att de visste vem jag var och inte hade några frågor.
När juridicum i Stockholm har valt vem som får åka vart så nomineras eleven till partneruniversitetet och så gör jag en officiell anmälan och fyller i massa papper etc. Sedan blir man förhoppningsvis officiellt antagen från deras sida. Händer väääldigt sällan att man inte blir det.
Mycket här är likt universitetet hemma men det mesta är väldigt främmande. Bla. så läser vi fyra kurser samtidigt. Som utbytes student kan jag välja att läsa halvårskurser eller helårskurser. Personligen läser jag två helårskurser och fyra halvårskurser. Uni of Westminster har många roliga kurser som inte finns på Stockholms Uni men problemet med att läsa flera kurser samtidigt är att det var svårt att få till schemat då mycket krockade så det tog 3-4 veckor innan jag hade mitt schema klart.
En annan nyhet är att varje kurs endast har två timmar lärarledd undervisning per vecka. Detta finner jag väldigt udda; det känns på tok för lite för heltidsstudier. Dessutom betalar studenterna här väldigt mycket för att plugga på universitetet så man tycker ju att det borde vara lite mer valuta för pengarna. Tanken är att man ska läsa och göra massa "research" på resterande tid. I stockholm varierar undervisningstimmarna också men vi har betydligt fler än här. Jag tycker dock att lärarna är väldigt bra hittills, är väldigt nöjd med de timmar jag får.
Jag finner det dock lite svårt att plugga på egen hand. Hemma så får vi en litteraturlista med alla böcker vi ska läsa och även en lista på relevant lagtext och relevanta rättsfall. Här får vi bara förslag på vissa böcker och rättsfall som man kan läsa. Sedan får vi välja själv vad vi vill läsa. I vissa kurser så har vi inte ens någon doktrin utan det mesta går att hitta på Internet och liknande.
Examinationsformerna är lite annorlunda också. Hemma avslutas en kurs oftast med en skriftlig tentamen. Här avslutas halvårskurserna med en uppsats på 4000-5000 ord. En helårskurs har oftast en mitt-termins tenta och sedan en tenta på slutet och en uppsats. Jag hoppas att jag i maj nästa år kommer komma ihåg vad vi lärt oss i oktober ;)
Betygssättningen är annorlunda också. Hemma får man från AB(högst), BA, B till U(underkänt). Här så får man "marks". Från 0% - 100% Att få över 70% är riktigt svårt. Godkänt brukar ligga omkring 40%. Sedan efter 3 år så räknas all marks ihop och man får en examen som de värdesatt där en 1st degree är bäst och en 3d degree är lägst.
Det är kul att undervisningen är på Engelska, jag lär mig mycket nytt. Något som jag har haft med mig från gymnasiet är att VRG gav mig en bra grund i allt: Engelska, skriva uppsatts, vara kreativ, ja allt. Är väldigt glad att jag gick på världens bästa VRG.
Så för att summera: allt ät nytt och spännande så det är kul. Såg att inlägget blev väldigt långt men om det är något jag har glömt så fråga gärna :)
Hoppas allt är bra med dig i övrigt och att du njuter av hösten i sverige som är 100 ggr vackrare än här i London. Jag hoppas att den är lite sen bara och på väg, vill ha massa färg på träden.
Vi hörs :)
London hittills
Här kommer en liten mini update på vad jag har gjort so far i London!
19/9
Vi gick på en guidad tour av "legal London" för att se lite hur jurister och advokater har det här i London och hu det funkar. Vi fick höra historiska anekdoter och moderna historier om juridik i London.
Efter turen så hade Study Abroad anordnat en båtfest för alla utbytesstudenter. vi åkte upp och ner på Themsen ett par gånger medans solen gick ner!
Den 22/9 så gick Miki, Nat och jag ut i Picadilly på ett ställe som heter Cafe de Paris. Stället var skit men vi hade kul. Smack your bum!! Dagen efter hade vi en sunday roast dinner här hemma med Nats bästa vänner!
Den 24/9 började skolan på riktigt. Mina måndagslektioner var dock inställda och hela mitt schema var inte färdigt (och blev inte fördigt förens 3 veckor senare...)
Den 25/9 så träffade jag amanda och Linda som var i London på en liten resa. Vi gick på väärldens godaste Afternoon Tea på Franco's som ligger på Jermyn street. Verkligen en riktigt brittisk upplevelse, rekomenderas!
Efter Tea time så åkte jag till Camden för att träffa mitt ex för första gången på ett år och fyra månader. Förnekar inte att vi har extremt roligt ihop och Camden är en fantastisk och hipp stadsdel!
Den 27/9 så träffade jag några tjejer från skolan och tanken var att vi skulle gå på en fest som Juridiska förening här fixat. Då deras fest totalt sög så gick vi en promenad genom Soho ner till Picadilly och åt fish and chips! Det var gott förutom the mashy peas!
Sedan gick vi hela Regents street till Oxford Street.
Efter att jag hade sprungit på en visning så åkte jag till Madelon och marylebone campus där det vankades korridorsfest uppe i penthouset!
Festen var inte slut förens seeeent in på småtimmarna...
Den 29/9 fyllde Nats vän år och vi åkte till Blackheath och gick på en riktigt riktigt Engelsk pub och hängde med riktiga britter en kväll!
Den 2/10 hade jag en riktigt turistig dag med Madelon från Holland. Vi besökte Buckingham Palace, Big Ben, Westminster Abbey etc. Dessutom åkte vi London eye vilket var sjukt coolt, man såg hela London!
Utöver allt detta så har jag:
Hälsat på på Nats café och ätit riktigt god morotskaka och druckit te.
Gått i skolan också, faktiskt... haha
Åkt massa tunnelbana och äntligen fått mitt student oyster card som ger mig rabatt på kollektivtrafiken!
Jag har även:
Gått på en dejt utan att veta om att det avr en dejt (förtjänar ett eget inlägg)
Åkt på skolresa till norra England och York (förtjänar ett eget inlägg)
Fyllt 23 år och haft en fantastisk födelsedag! (förtjänar ett eget inlägg)
Så det var en liten update på vad jag hittar på här borta på ön. Det händer så mycket och det är så kul att det gör det. jag gillar varje dag här, jag gillar att träffa nya människor och jag gillar att göra denna stad till min egna!!
PUSS!
London fortsätter
Hejhej hej!
Förlåt för ingetn blogg. Har haft så mycket för mig så när jag väl sitter framför datorn är jag helt slut. Har även kommit fram till att jag inte kan skriva extremt långa utlägg om vad som har hänt i detalj, får börja sammanfatta lite mer alternativ köra bildregn.
Här kommer i alla fall något jag skrev för ett tag sen om mina första dagar i skolan! Enjoy!
Två dagar till av mitt äventyr har passerat. Tiden går fort.
Igår (måndag) hade jag min första dag på orientation week som är hela denna veckan innan skolan börjar nästa måndag. Jag tog mit in till Oxford Cicus där skolan ligger, kom ut ur tunnelbanan och fick smaka på äkta London. Folk överallt, röda dubbeldäckar bussar och gamla ståtliga byggnader. Sanna mina ord, det är en cirkus när ens Universitet ligger runt hörnet från Londons två största turistgator. Hela vägen till skolan gick jag förbi massa affärer och cafeér. Hittade inte School of Law där jag pluggar så fick ta mig in i huvudbyggnaden som ligger på Regents street och fråga. När jag kom fram så fick jag ställa mig i en kö för att gå ner till salen med alla andra utbytesstudenter. Man fick vatten och kakor, en rosa mapp om man stannade ett år (en blå för en termin) och en Universitets t-shirt där det även står att man är utbytesstudent haha! Sen så fick vi sitta ner och den vanliga presentationen gick igång, skolan, systemet, kulturchock, studentkåren, såna som studerar just nu. Jag har varit på många sånna här tillställningar i min roll med ILM och jag måste säga att de student orienterade presentationerna inte toppade mina ;)
Sedan så var det klart och folk tog sig ut för att häcka en stund på gatan. Jag skulle möta upp en spansk kille och en fransk tjej som skulle kolla på boende tillsammans med mig. Man minglade helt enkelt omkring utanför och networkade. Sedan skulle några av oss äta lunch ihop, vi var kanske 7-8 stycken: ett tjejgäng från tyskland som kände varandra, en fransk kille, en kille från Österrike och jag. När vi kom fram till lunchstället som låg på Oxford så utbrister en i tjejgänget "att hon tror att alla inte får plats tillsammans" och vi bör dela på oss. Så tänker jag stopp här nu lite! Vi är i London, på en av de största gatorna med ändlöst av resturanger och cafeer, nog kan vi hitta nåt där alla får plats. Jag blev irriterad på grejen och sa att det var okej, jag måste ändå tillbaka till skolan för en annan presentation, och så gick jag efter att ha bytt nummer med killarna som va snälla. Jag satte mig på trappan till ett monument och åt en god kycklingwrap som jag köpte på ett café längst med vägen.
Sen gick jag till skolan igen och där blev det kaos. vi skulle ha en presentation men vi fick veta att den var inställd. Det visade sig att hälften av alla hade blivit hänvisade till fel presentation, hälften hade fått veta att den är inställd och 3 personer hade gått på den haha. Så jag mötte upp den franska tjejen som var med andra franska människor och tillsammans skulle vi vänta på den spanska killen. Ni kan ju undra hur mycket franska dom pratade med varandra - enbart! Vad är upp med det? Att stå i en grupp, på utbytesår, med en person som inte pratar språket och bara snacka franska. Det värsta var att dom behövde min engelska hjälp till att fixa med deras simkort och mobiler. Sen mötte vi upp den spanska killen och plötsligt så vill den franska tjejen inte följa med längre för hon vill inte bo längre än 10 minuter från skolan. Sen säger hon att hon ska ringa sin mamma som bor i London och sin morbror som hyr ut lägenheter (?) och höra om dom vet nåt. Hallå? Varför gör man inte det från början. Pucko.
Jag och David drog i alla fall och möte upp en av hans vänner som jobbar som fastighetsagent i Bethnal Green. Vi kollade på några ställen i östra London men inget som riktigt föll oss i smaken. Vissa va rent ut vidriga, andra låg i ett konstigt hus eller område och så. Det konstiga i centrala London är att det inte riktigt finns typiska områden som är dåliga områden. Utan en gata kan vara ur soft som helst och så är nästa tvärgata det läskigaste man har sett. Det är definitivt svårt att hitta nåt. Agenten va ritkigt soft i alla fall, vi skämtade omkring och jag tror att han blev lite kär i mig på cupen. Så jag hade i alla fall väldigt kul när jag gick omkring och letade boende.
Efter det vid 6 tiden så var det dags att åka tillbaka till skolan och gå på privat konsultering av mina kursval. Hon som var koordinator för erassmusstudenterna var okej men lite väl nördig för mig. Hon försökte få mig att hoppa på kurser som jag inte ville läsa och jag sa emot och berättade att det inte alls är åt det hållet jag vill gå haha. Det konstiga var att i maj så valde jag massa kurser och rangordnade dom etc och nu kom jag och hon ba gav mig en kurskatalog och ba "jaha vilka kurser vill du gå". Jag fick välja helt fritt.
Valde tillslut: Entertainment law (Underhållningsrätt), Intellectual property law (immaterialrätt), International trade law (internationell handelsrätt), Company law (bolagsrätt), The portrayal of lawyers in film (film och juridik), Law and pop-/culture (juridik och kultur inkl. populärkultur). Snacka om soft år jag kommer ha! Alla kurser är dock level 5-6 vilket är högsta men jag är intresserad av allt detta för en gång skull så det kommer nog bli kul.
När jag kom hem igen så var jag sååå slut. Vi åt middag och kollade på TV innan det var dags att sova och samla energi för en ny dag.
Tisdag så var det dags för enrollment (registrering) på skolan. Så jag tog mig in till school of law men råkade gå fel när jag skulle byta tåg i London bridge. Plötsligt var jag uppe på bron, i rusnngstrafik, med massa kostymnissar och blickade ut över massa London landmärken. Vilken härlig felgång! Nästa tunnelbane station jag såg gick jag ner i och som tur var så gick rätt tunnelbana därifrån. Men sanna mina ord när jag säger att när man väl är nere i tunnelbanan så behöver man inte vara nära tåget man ska ta. Nej, yttligare 10 minuter promenad i tunnelbanan väntade mig för att komma fram till rätt linje. Deras system är enormt!
Väl framme på skolan så åkte man upp till andra våningen och där väntade en lång kö. Av nån anledning så fick alla med efternamn M-Z gå före. Tur att man inte heter typ Österberg eller nåt för Ö finns inte ens här. Eftersom jag var utbytesstudent så fick jag gå till ett annat ställe för att visa pass etc så att dom kunde skriva ut den information som behövdes till att faktiskt bli registrerad. Sedan fick man gå vidare in till ett annat rum och passera såna där band som man har på flygplatser för att ordna köer. Så fick man sätta sig vid ett bord och där frågade dom lite frågor typ om ens föräldrar har pluggat i england etc. Sedan fick man gå ytterligare vidare och ta en nummerlapp och sätta sig och vänta. När det blev min tur fick jag gå fram till en liten gumma som tog pappret som hade printats. Sedan så tog hon en bild på mig och skrev ut ett studentkort som funkar för att ta sig in i universitetsbyggnaden. Alla behöver ha ett och det är alltid en vakt i receptionen så det känns tryggt. Sen fick man lite informationsfoldrar och så var det klart. Tror ni inte fransmännen gick efter mig och jag var tvungen att förklara allt som hände för dom. Sedan var jag även tvungen att visa dom till biblioteket och förklara att dom behövde nya lösenord till sina inloggningsuppgifter då dom inte läst instruktionerna tydligt nog för att fatta att man måste byta lösen första gången man loggar in. Jag var ju inte "tvungen" men dom var så vilse så jag gjorde det.
Sedan gick vi vidare till "Freshers Fair" som är en mässa för nya studenter. På mässan ställer massa student orienterade organsiationer ut och alla kommiteer och klubbar som finns på skolan. Sånt här tycker jag är super kul som själv varit aktiv i juridiska föreningen hemma. Jag skrev upp mig på centrum för performing arts (estetik - dans, teater, musikal etc), ett tjejfotbollslag, och dansgruppen. Får se vad jag väljer att göra men allt lät väldigt kul.
Efter det så möte jag upp en irländsk kille jag skulle leta lägenhet med. Gick inge bra. Mötte upp dens spanska agenten och såg på ett till rum. Han blev lite kär i mig "dina ögon matchar detta rum, du har vackra ögon" och "skulle du vilja gå ut med mig nån gång".
Sen åkte jag hem och åt middag. Nat lagar fantastisk middag till oss varje kväll!! Så gott och mysigt!!
Jag lovar att det kommer fler inlägg, mindre text och mer bilder! YES! Ska göra en kort recap om vad jag egentligen har sysslat med dessa snart tre veckor jag har vart här! Nu måste jag springa iväg och träffa en fransk kille fråns kolan som jag ska på korridorsfest med! woop!
Tills dess PUSS
Hej då Stockholm - Hej London!
Så var jag framme i den staden jag ska spendera nästkommande år - London. Det känns fortfarande overkligt och typ som att jag ska åka hem när som helst. Samtidigt som jag är i nån konstig övergångsperiod där jag inte är en turist men jag är inte hemma ännu heller för att jag bor tillfälligt hos Miki.
I fredags morse så fick jag skjuts av mamma till Arlanda. Det gick smidigt att checka in trots två stora väskor. På planet så satt det en snygg britt på mitt säte för att någon hade spytt lite på hans. Så han fick byta plats och jag blev kvar brevid spy-sätet. Men det gjorde inget, jag sov hela resan.
På Arlanda på morgonen, alla väskor ni ser är mina!
Väl framme så kände jag mig taggad och liite vilsen. Så länge man är på en flygplats vet man ju hur man gör allt men när jag väl skulle ta mig till tunnelbanan så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra. Men jag köpte en biljett till Maze Hill (där Nat skulle vänta på mig då han hade fått ledigt). Jag försökte stoppa biljetten i spärrarna men hade tydligen gått till de spärrarna som användes för de som skulle ut. När jag väl kom in i systemet så var det enkelt. Transportsystemet i London följer samma principer som i Stockholm bara att det är extremt mycket större. Jag bytte tåg två gånger och sen var jag framme. Det gick bra, all packning till trots. Jag är stark och jag tror jag var för taggad på att vara framme för att klaga på att dte var tungt.
Kungligt välkomnande på Heathrow airport!
När Nat mötte mig sa han att han hade dåliga nyheter - han hade låst sig ute. Så vi fick gå till en pub som ligger i Greenwich (där dom bor) som hetter Cutty Sark och låg precis vid floden och hade utsikt över O2 arenan! där satt vi ute i solen och njöt och pratade tills Caroline, deras rumskompis kom hem. Sen anslöt även Miki och vi åt middag ihop innan vi gav oss ut på en liten pub-runda i området. Pub-kulturen är så stor här i england och det är så blandat med folk och åldrar och stämningen är avslappnad. Vi gick först till en pub vid floden som heter Tafalgar Tavern och sedan till en som låg mer "centralt" i Greenwich som heter Gpsy Moth. Vid 1 på natten somnade jag som en liten björn i deras bäddsoffa!
Utsikten från Cutty Sark puben
Igår vaknade jag och Miki och jag drack te innan hon gick till jobbet. Sedan satt jag en stund och letade efter nånstans att bo. när jag blev uttråkad på det satte jag på min mina rosa gå-skor och gav mig ut på en lång promenad i området. Det var så härligt och brittiskt alltihop. Röda dubbeldäckar bussar, små vackra hus, stora vackra hus, och britter. Jag gick förbi Greenwich market som är en marknad med allt du kan tänka dig, väskor, porslin, kläder, konst, mat - ja allt. Där gick jag omkring en stund medans jag drack en färk smoothie från ett av ståenden gjord på yoghurt, banan, äpple och honung. Så god!
Marknaden
Sen gick jag vidare runt i området tills jag blev hungrig. Då återvände jag till marknaden och gick omkring bland matstånden för att välja ut min lunch. Det blev en vrap med hackad lamm stekt i lök, mynta, tomat och koriander, tillsammans med grillad halloumi ost, hummus, yoghurt och sallad. 5£ gick det på och jag fick till och med 1£ i rabatt av killen som jobbade där för han insisterade på att jag skulle ha halloumi och extra chili på. Det var så coolt hur god mat dom lagade där mitt framför ögonen på mig!
Jag tog min wrap och gick ner till Laban Trinity Uni som är en del av Greenwich uni och satte mig utanför ett klassrum där de övade klassisk musik och njöt av min wrap och såg ut på båtarna som åkte förbi på floden.
Cutty Sark båten, en båt som brukade komma med te till england från Asien.
Universitetet där jag satt och åt
Världshistoriens godaste vrap!
Efter det så promenerade jag tillbaka till huset. Väl där så kollade vi på film, jag skaffade ett simkort och telefonnummer, Nat gjorde hemmagjord pizza och vi kollade på X-factor!
På promenaden hem, så himla engelskt!
Idag har jag bara surfatrunt efte rnånstans att bo och kontaktat folk för att gå på visningar. Har dock bara fått ett svar hittils. Men jag är inte orolig, jag kommer nog hitta mitt perfekta ställe. ska nog ut på en liten promenad snart också.
Imorgon börjar skolan och orientation week och vi har ett späckat schema med introduktioner, sociala event, båtfest etc. Är väldigt taggad på det! Vi är bara ca 27 stycken utbytesstudenter som läser juridik så vi kommer ha lektioner ihop med massa engelska studenter vilket jag tycker är toppen!
Snart börjar livet här på ritkigt och jag är mycket taggad! Puss på er tills dess!! <3
Santorini
Mellan den 11/8 och 18/8 var jag och Siri på Santorini. Jag blev blixförälskad i den ön. Ö-livet var så ljuvt och skönt och vart man än tittade så var det vackert. Till och med dom ostylade bakgatorna bakom hotellen på väg till stranden där dom byggde vad mysiga, jag älskade att det var landet känsla på det. Santorini är en gammal vulkan och berg sträckte sig mot skyarna. I städerna hade man byggt hus på de enorma klipporna. Alla hus var grekiskt vita och blåa. Hur vackert som helst.
Dagarna gick åt till att sola och bada, äta god mat och njuda av ö-livet. Vi träffade ett par brittiska killar som var mycket trevliga, en hade fått tån trmpad på av en åsna så den var platt. En annan fick mig att skratta så magen bubblade och ville hålla min hand. Dom bjöd på middag i Fira där åsnorna gick på gatorna och grekiska delikatesser intogs på en genuin taverna där kön ringlade ner för gatan. Vi hade bästa bordet. På väg tillbaka till Perissa så lyssnade vi på egen komponerad house och drog ner fönstret för att ropa åt italienska inkastaren Victor på Bobs bar: "daaaaarling". Förkvällarna tillbringades på en av alla oändliga strandbarer, ofta lyssnandes på ett live cover-band, till exempel Farmer Boys eller Pop Farmers. Nätterna tillbringades på Beach Bar eller "crowded" som vi kom att döpa det då den heta Grekiska bartendern försäkrade oss om att stället skulle bli packat med folk runt midnatt. När Crowded hade stängt så smög man ner till stranden och satte sig på bortställda strandsängarna för att ingen ville sluta umgås. Ibland gick man till hotellpoolen för att ta ett nattdopp.
På stranden om dagarna fick vi sällskap av Britterna som var ö-bor året om. Där skämtade vi omkring och killarna hade en tävling om vem som kunde pruta mest hos alla oändliga strandförsäljare. Jag och han gick och shoppade och han vägrade sätta på sig dom supertrendiga lila badshortsen. Vi gick till hans väns butik och för en stund den morgonen kände jag mig som en ö-bo jag också. jag fick höra skvaller och jag blev välkomnad av hans vänner. För de visste att han hade ett stort hjärta och han värnade om sina relationer och sin ö och därför blev även jag välkomnad. På Beach Bar lärde jag känna fantastiska människor och sista kvällen var det som att komma till sitt favorit stammis-ställe. Alla ropade hej och jag fick kramar och pussades på båda kinderna med folk som jag sedan dansade hela natten med. Han gav mig världens finaste present som jag direkt stoppade i mitt vitrinskåp när jag kom hem. Vissa saker luktar fortfarande strand här hemma.
Sen var det dags att säga hej då till killarna och till ön jag blev fullkomligt kär i. Jag vet att jag kommer åka tillbaka, det finns inget annat, jag längtar redan. Jag drömmer och fantiserar om vårt återseende och tittar på biljetter tillbaka.
Mest av allt fick jag mersmak för vad världen har att erbjuda. Ett tag nu har jag varit trött på älskade Stockhlm och de människor som cirkulerar här. Allt de har att säga mig har jag hört förut. Nu längtar jag efter nästa stora äventyr, nästa fredag så åker jag. jag hoppas att jag kommer träffa intressanta människor och få känna mig som en del utav en ny stad och njuta av en ny spännande vardag. Men något som jag för allt kommer bära med mig är Santorini och lyckan jag känner i bröstet när jag tänker på Santorini, när jag återupplever minnena och när jag fantiserar om en framtid då jag får sitta i Fira och se solnedgången. Kanske är den lilla melankoliska pojken som spelade samma melodi om och om igen kvar nästa gång jag kommer dit igen. Kanske möts jag av honom i tajta jeans och flip flops nästa gång jag kommer dit igen. Vi kommer alltid att ha Santo!
mf
under täcket
Från och med September vill jag aldrig mer vakna på morgonen av att nån bråkar med mig. Har förlorat all energi och glädje för denna dag.
Sitter på jobbet men vill bara gå hem och dra täcket över huvudet och vakna imorgon. På senaste tiden kan jag inte göra någonting rätt, hur mycket jag än försöker. Jag behöver semester.
Och ikväll blir det ----- till middag för mig, det har mamma sagt. Mums.
Att göra ett liv för sig själv
Det är viktigt att göra ett liv för sig själv. För plötsligt så står man där och är inte en del av någon annans liv. Och plötsligt så inser man, tänk om jag aldrig var det?
Din bästa vän hör inte mera av sig. Vid deras köksbord frågas det inte efter dig längre. Någon annan har fångat deras intresse och ingen undrar vad som egentligen hände med den där brunetten som du brukade vara så fäst vid.
Folk går i omlopp och det är dumt att inte ta vara på de som finns i stunden men det är även naivt att lita på en främling. Endast de som valt att vara din vän när tid passerat, i gott och ont, i motgång och framgång, är värda att kallas för äkta vänner.
Men det är viktigt att göra ett liv för sig själv. Så att det inte blir en önödigt stor skillnad att gå från älskad till ensam.
Ja och med detta vill jag säga att vänner kommer och går, pojkvänner kommer och går, men det är ett par riktiga vänner som finns där och som altid funnits där. Mina bästa vänner och de som jag har mest kontakt med känner jag från mellanstadiet, högstadiet och början på gymnasiet. Det är dessa som orkat stick around, och det är ju värt!
Vet inte en tanke.
Höst
Idag längtar jag efter hösten. Jag ler åt tanken på mörka kvällar, tända ljus, stor halsduk och en ny stad. Hösten är alltid min favoritårstid, alla gånger.
Sen ler jag åt alla äventyr denna höst kommer att innebära. Alla nya platser att upptäcka. Ett nytt tunnelbanesystem att lära sig. En helt ny vardag.
Om lite mindre än två veckor så åker jag till Santorini för att njuta av sommar och sol. När jag kommer hem igen får det bli höst om hösten vill komma.
puss
smek
Man vet att det aldrig är äkta när någon annan har fått höra samma smeknamn.
Love pink
Det är bara en olycklig människa som kan klaga på att något är för rosa. Jag i alla fall älskar rosa, always have always will. Dessa skor kommer att göra det 100 gånger roligare att ge sig ut och svettas. Invigde dom ikväll och gick 7 km och det var som att gå på fluffiga moln! Gubbarna jag passerade log och sa att det är bra att man till och med kan se mig i mörkret. Jag är nöjd. Så var glad åt att nåt i världen är rosa istället. Viktigt att rensa bort all annan negativ energi. Optimism mina vänner är ledordet.
Vi ses i spåret!
En död blogg
Har kommit i en sån där livssvacka då jag inte tycker att jag är tillräckligt intressant för att någon ska behöva läsa om mig. Sen turné livet avslutades (stor ledsen gubbe) så har dagarna gått åt till att jobba, skriva uppsats och inget mer. Ändå så tittar jag tillbaka i kalendern och ser att den är fullproppad. Fast med vad? Gamla hederliga Stockholm. Alla det människor jag träffat förut samt några nya som inte lyckades hålla mina förhoppningar höga om nya människor. Jag tor att det är Sverige. Sverige som är så fantastiskt och som jag älskar, men även de bästa förhållandena behöver en paus. Det är dags för mig att se nåt jag aldrig sett för, träffa människor som berättar nåt jag aldrig hört förr och skapa en vardag som inte är lik en vardag här.
Jag firade ett år som singel genom att dansa mig varm och lyckig hela natten på en mörk klubb. Midsommar spenderades i Dalarna med dans runt stång och besök på småstads nattklubb (på tunré med Takida). Vi har firat Jimmys födelsedag på AvBs showroom och skrattat. Jimmy min bästa killkompis! Ibland har jag promenerat ute på landet som egentligen ligger 15 minuter från mitt hem. Jag har tittat på många EM-matcher. Ibland hemma, ibland ute. Jag har hälsat på i Hby med J och skrattat åt gamla minnen från tiderna då mitt liv på scen bara hade börjat. Jag har sagt hej då till Ryssen som åkt tillbaka till London, men vi ses ju snart igen, så det gör inget. Ibland har jag varit ute och skuttat och hoppat, ibland har jag dragit täcket över huvudet och kikat på film. Ibland har det regnat, men det gör inget för jag tycke rom regn. Ibland har det varit soligt och mina ben har blivit lite bruna.
Nu ser jag fram emot att blir klar med mitt examensarbete. Ha en sån där magisk sommarnatt som bara händer ett fåtal gånger. Ta lite semester och resa bort i augusti. Samt det stora, det nya, att flytta till en ny stad i höst! Där bortifrån kommer det finnas mycket att skriva om som inte är ointressant.
På återssende!
June
Nu är det juni. Officiellt sommar, och inte ett moln på min himmel (fast många i den riktiga). Jag har det liksom extremt bra!
Vi har turnetat klart och det är med stor sorg jag säger hej då till Spara och Slösa fast med stor glädje över alla minnen jag fått. Det har varit så fantiastisk kul att få turnera och stå på scen och få se delar av sverige jag aldrig hade sett annars. Jag kommer le länge åt detta!
Haha lyckoslanten gjorde en intervju med mig i Februari under ett gig i Stockholm och här är resultatet.
Jag har varit på konser med min bror och 14 000 andra personer som gillar Kanye West och Jay Z. Det var en riktigt bra show, bland det bästa jag sett. Coola scenbyten, lasershow, bildprojiceringar, klädbyten, färger och musik. Gamla godingar och nya favortier. Helt klart sjukt bra!!
Amerivcanska flaggan under öppningsnummret till "Otis"
Efter konserten när 14 000 pers skulle hem.
Vi har haft fantastiskt väder i Stockholm och livet blir så mycket enklare när det är fint väder. Vi har grillar korv på långholmen, varit i Hby gård och hälsat på fina Carmela, suttit utomhus på campus i rasterna och så vidare. I fredags så var det stor fest på JF och även fast det duggade så dansade vi oss svettiga under discolampor. Shit vad lycklig jag var! Att silly dansa med sina vänner utan bekymmer är ju en fin grej.
En sen vår/tidig sommaroutfit när vi åkte tillbaka till trkterna där mitt scenliv verkligen tog fart. I timmar pratade vi om dans och livet som artist.
Jag har liksom inga bekymmer i världen. Jag jobbar och skirvet uppsats och snart börjar sommarlovet. Sedan är det dags att börja förbereda sig för ett underbart nytt äventyr i en främmande stad över främmande vatten! Jag kan knappt bärga mig. Sitter redan och kollar vad jag ska göra och vart jag ska gå.
Inte för att vara sån men förra året vid den här tiden så hade jag massa bekymmer och nu när jag stog på ett dansgolv med vänner omkring mig och skrattade så kände jag att fasiken vad jag ahr kommit långt på ett år. Jag har satsat på mig själv och jag har nått många mål och kommit ett steg på vägen mot vart jag vill. Jag har lyckats med skolan, skådespeleriet och haffat mig ett producent jobb. Jag trodde typ inte jag skulle klara mig själv men om jag fortfarande hadee haft nån annan att bry mig om hade jag nog inte varit där jag är nu. Jag måste satsa på mig själv, både privat och proffesionellt. Kärleken får komma när det kommer, för kärlek får jag ändå tillräckligt av av mina familj och vänner och det räcker mycket längre än vad folk tror!
Ikväll ska jag på konert och se VRGs musikares slutscen och jag förväntar mig sjukt bra grejer. Se livet är så bra som det kan bli just nu, bra balans bra harmoni!
En lycklig jag innan jag skulle ut på en sån där fantastisk ljus kväll i Stockholm.
Separationsångest
Har varit en riktigt dålig bloggare, I know! Men är inne i en period där jag typ inte känner mig så inspirarad att skriva här. Inte för att det inte händer så mycket utan för att det kanske händer för mycket.
Men jag ville komma in här och skriva om en inspirerande människa jag har spenderat väldigt mycket tid med på väldigt kort tid. Han kallar sig Destreet är 23 år ung och kommer från Uganda. Han är konstnär med bas i Kampala där han driver en ideell organisation där barn och unga som inte har några pengar eller i värsta fall något hem kan få vara kreativa. Han lär dessa barn uttrycka sig genom konst att få vistas i en stimulerande miljö. Jag själv blev som 4a åring satt på dansskola så jag vet vikten av konst och uttryck, genom min kreativa träning har jag blivit en mångsysslande talang. Destreet förstår också detta och vill ge chansen för utsatta barn i Uganda att få stimuleras kreativt. Konst är hans passion och han delar med sig utav den. Tillsammans med sina vänner lär han barnen att måla, dansa, göra musik, fotografera etc. och ger barnen ett värde för livet.
Mycket länge nu har han på olika sätt försökt samla ihop pengar för att komma till europa och sprida sin konst och samla in pengar så att de kan skapa ett ännu bättre kulturcenter för unga med många fler möjligheter. Hans utställning kallar han för "African Children Stories" och är inspirerad av alla historier han har hört barnen berätta men också vad han själv har upplevt när han växte upp i sämre förhållanden. Med hjälp av vissa organisationer och medmänniskors goda hjärtan har han nu lyckats ta sig till europa och jag träffade honom en tisdag i Stockholm på hans utställning.
Sen dess har vi kommit att bli mycket goda vänner. Jag blev så rörd och inspirerad av hans historia och kall att jag ville hjälpa honom på det små sätt jag kunde; att vara hans en vän i världen när han är ensam ute och reser. Dessutom är ju jag en sån där som tycker det är otroligt intressant med människor som har något nytt att berätta. Vi delade med oss av våra historier och insåg att vi är så lika på många plan och så olika på andra, men framför allt att vi kommer från helt olika världar. Det är en grej att växa upp med en pappa som inte orkar komma på ens konståkningstävlingar. Det är en helt annan grej att växa upp med en pappa och 13 syskon i en värld där fattigdom är erövrande. Att komma ut som en inspirerande och passionerad person från att ha levt i de sämsta förhållanden kräver respekt. Bara där så har han lyckats. Att träffa någon som är samma ålder som en själv men som kommer lång bort ifrån och lever ett så annorlnda liv är fantastiskt. Att lyckas hitta en vän i detta att en liten stud i livet med är ovärderligt.
Att komma någon så nära på så kort tid och behöva säga hej då är hemskt. Destreet ska vidare till Tyskland och Holland och fortsätta sprida sitt budskap. Jag själv vill så gott jag kan hjälpa till här hemifrån. När jag berättade för honom att jag hade blivit inspirerad till att hjälpa de som mindre har så sa han att jag kunde få komma till Kampala och lära barnen att dansa. Jag sa att då skulle jag lära dom att stepp-dansa. Han visste inte vad det var och jag förklarade att det var att göra musik med järnskor på fötterna och han skrattade. Men sedan fick han en ledsen min och sa "du kommer nog aldrig komma". Det är klart, jag ha ju aldrig bara vägarna förbi Uganda så där en onsdagkväll men man vet aldrig. Jag sa att jag var tvungen att göra klart skolan här och sen kunde jag komma och då sa han att jag var välkommen. På galleriet var det sen dags att säga hej då och det var jobbigt. Jag är en människa som har ganska mycket separationsångest. Jag tycker inte om att tappa bort grejer, jag vill inte någonsin flytta ut ur den lägenhet vi har bott i hela mitt liv och så vidare. (Kanske kommer detta av mitt i-landsproblem till pappa som lämnade mig när jag var liten?) I alla fall, tänk er att ni kommit någon mycket nära och måste nu säga hej då, och det kanske för alltid. Han var så ledsen och jag försökte le och säga att våra vägar kommer korsas igen. Då reste han sig upp från där han satt och slängde sig över mig med en hård kram i vädjan om att jag inte skulle gå. Han sa att han var ledsen att han inte kunde spendera mer tid med mig och att man sällan möter så fina och hjälpsamma människor och att han var så tacksam. Och det är ju det jag vill, vara en sån människa, men ibland är det jobbigt för att är man öppen så öppnar sig människor för en och då är man fast.
Vi säger inte hej då, vi säger ses snart igen!!
Så med andra ord, nu sitter jag här en vän rikare som bor flera timmar iväg med flyg. Som tur finns ju internet. Jag vädja till den lilla skaran som läser detta att försök att alltid att hjälpa de mindre lottade människorna. Det behöver inte handla om pengar, det kan vara en hjälpande hand eller en vän i världen att luta sig mot. Det är allt som behövs. Om ni sprider lite lycka och inspiration så kommer andra att också göra det. Han har för alltid lämnat ett avtryck hos mig och jag tror att jag har gjort det hos honom också. Att ha någon som tror på det man gör, speciellt när det handlar om konst som är något så svårt att lyckas försörja sig på är övärderligt. Att jobba med sin passion är ovärderligt. Sprid hopp till alla omkring er så kommer snart hoppet bli till verklighet.
Om ni vill så kan ni kolla in hans konst och projekt på www.destreetart.webs.com. Genom den sidan kan man också åka och volontärarbeta med Destreet art foundation som är deras organisation. Man behöver själv inte vara konstnärligt lagd utan man kan hjälpa till på annat sätt också och på så sätt kanke få lära sig lite konst ;)
Min vädjan till honom innan vi skiljdes åt var att fortsätta sprida sin konst, sitt budskap och sina historier. Att aldrig sluta med sin passion och att alltid komma ihåg att han har en vän i mig! Jag hoppas att våra vägar möts igen snart!
Det finns alltid nån som har det bättre än en själv fast det finns alltid nån som har det sämre. Tänk på det!
Maj
Har inte glömt min blogg har bara varit väldigt upptagen med allt som måste göras. Varit på turné mer än vad jag har varit hemma. När jag väl är hemma vill jag ta det lungt och ta tag i sånt jag inte kan göra på turnén.
Jag har märkt en förändring denna vår. När jag satsar så mycket som jag gör på skola och karriär så har jag märkt vikten av att satsa på mig själv mer också. Jag kan längre inte hålla på att vara folk till lags hela tiden och tippa på tårna runt människor. Jag måste omge mig med folk som är lättsamma. Är nån jobbig eller irriterande så säger jag det, stöter jag på problem så löser jag det. Behöver jag vara otrevlig så behöver jag det. Är någon puckad så är det inte mitt fel och inte mitt ansvar att lära dom. Lite så känner jag.
Igår kollade jag ikapp några Gossip Girl avsnitt och medans dom flesta kanske tycker att Lily börjar bli extremt elak som utnyttjar sin makt och tänker på sig själv i första hand så kände jag med henne. Jag fann inspiration. Självklart ska man inte vara självisk etc men har någon gjort fel mot dig så har du ingen skyldighet att vara den personen till lags. I denna värld som råder måste man göra allt för att hålla sig på topp och man kan inte låta folk trycka ner en genom att vika under.
Kanske låter jag extremt arrogant, kanske är detta en fas. Hur det är så känner jag just nu att jag måste sätta mig själv i första hand, de som ger mig bra enegri i andra hand och sedan sålla bort de som inte ger mig nåt.
Idag åker vi till Åtvidaberg på turné, sedan Lindesberg och Kopparberg. Nån dag ska jag skriva mer utförligt om turnén. Tills dess får ni nöja er med denna artikel:
xx
Bohuslän
Precis hemkommen från Småland, Halland och Skåne så är det dags att bege sig ut till en liten ö i Bohuslän; Orust! Update om alla gig kommer.
Gentlemens club
Igår var kul när vi ordnade middag för herrarna i föreningen. Hela dagen gick åt att repa dans och försöka fixa till mina köttsår till skavsår så att jag kunde dansa och göra snabba byten mellan jazzskor, klacksko, och steppsko. Själva middagen blev en succé och herrarna har aldrig varit nöjdare! Jag koreograferade inledningsnummret som var 60-tals inspirerat till låten Mack the Knife. Vi lyckades dansa, steppa, flirta och servera all varmrätt under 3 minuter. Killarna jublade och ropade omstart!
"You don't need a man who doesn't need you"
