Det är viktigt att göra ett liv för sig själv. För plötsligt så står man där och är inte en del av någon annans liv. Och plötsligt så inser man, tänk om jag aldrig var det?

Din bästa vän hör inte mera av sig. Vid deras köksbord frågas det inte efter dig längre. Någon annan har fångat deras intresse och ingen undrar vad som egentligen hände med den där brunetten som du brukade vara så fäst vid.

Folk går i omlopp och det är dumt att inte ta vara på de som finns i stunden men det är även naivt att lita på en främling. Endast de som valt att vara din vän när tid passerat, i gott och ont, i motgång och framgång, är värda att kallas för äkta vänner.

Men det är viktigt att göra ett liv för sig själv. Så att det inte blir en önödigt stor skillnad att gå från älskad till ensam.


Ja och med detta vill jag säga att vänner kommer och går, pojkvänner kommer och går, men det är ett par riktiga vänner som finns där och som altid funnits där. Mina bästa vänner och de som jag har mest kontakt med känner jag från mellanstadiet, högstadiet och början på gymnasiet. Det är dessa som orkat stick around, och det är ju värt!

Vet inte en tanke.