Snezana

 Så var jag framme i den staden jag ska spendera nästkommande år - London. Det känns fortfarande overkligt och typ som att jag ska åka hem när som helst. Samtidigt som jag är i nån konstig övergångsperiod där jag inte är en turist men jag är inte hemma ännu heller för att jag bor tillfälligt hos Miki. 

 

I fredags morse så fick jag skjuts av mamma till Arlanda. Det gick smidigt att checka in trots två stora väskor. På planet så satt det en snygg britt på mitt säte för att någon hade spytt lite på hans. Så han fick byta plats och jag blev kvar brevid spy-sätet. Men det gjorde inget, jag sov hela resan. 

 

Väl framme så kände jag mig taggad och liite vilsen. Så länge man är på en flygplats vet man ju hur man gör allt men när jag väl skulle ta mig till tunnelbanan så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra. Men jag köpte en biljett till Maze Hill (där Nat skulle vänta på mig då han hade fått ledigt). Jag försökte stoppa biljetten i spärrarna men hade tydligen gått till de spärrarna som användes för de som skulle ut. När jag väl kom in i systemet så var det enkelt. Transportsystemet i London följer samma principer som i Stockholm bara att det är extremt mycket större. Jag bytte tåg två gånger och sen var jag framme. Det gick bra, all packning till trots. Jag är stark och jag tror jag var för taggad på att vara framme för att klaga på att dte var tungt.

När Nat mötte mig sa han att han hade dåliga nyheter - han hade låst sig ute. Så vi fick gå till en pub som ligger i Greenwich (där dom bor) som hetter Cutty Sark och låg precis vid floden och hade utsikt över O2 arenan! där satt vi ute i solen och njöt och pratade tills Caroline, deras rumskompis kom hem. Sen anslöt även Miki och vi åt middag ihop innan vi gav oss ut på en liten pub-runda i området. Pub-kulturen är så stor här i england och det är så blandat med folk och åldrar och stämningen är avslappnad. Vi gick först till en pub vid floden som heter Tafalgar Tavern och sedan till en som låg mer "centralt" i Greenwich som heter Gpsy Moth. Vid 1 på natten somnade jag som en liten björn i deras bäddsoffa! 

 

 

Igår vaknade jag och Miki och jag drack te innan hon gick till jobbet. Sedan satt jag en stund och letade efter nånstans att bo. när jag blev uttråkad på det satte jag på min mina rosa gå-skor och gav mig ut på en lång promenad i området. Det var så härligt och brittiskt alltihop. Röda dubbeldäckar bussar, små vackra hus, stora vackra hus, och britter. Jag gick förbi Greenwich market som är en marknad med allt du kan tänka dig, väskor, porslin, kläder, konst, mat - ja allt. Där gick jag omkring en stund medans jag drack en färk smoothie från ett av ståenden gjord på yoghurt, banan, äpple och honung. Så god! 

Jag tog min wrap och gick ner till Laban Trinity Uni som är en del av Greenwich uni och satte mig utanför ett klassrum där de övade klassisk musik och njöt av min wrap och såg ut på båtarna som åkte förbi på floden. 

Efter det så promenerade jag tillbaka till huset. Väl där så kollade vi på film, jag skaffade ett simkort och telefonnummer, Nat gjorde hemmagjord pizza och vi kollade på X-factor! 

 

Idag har jag bara surfatrunt efte rnånstans att bo och kontaktat folk för att gå på visningar. Har dock bara fått ett svar hittils. Men jag är inte orolig, jag kommer nog hitta mitt perfekta ställe. ska nog ut på en liten promenad snart också. 

 

Imorgon börjar skolan och orientation week och vi har ett späckat schema med introduktioner, sociala event, båtfest etc. Är väldigt taggad på det! Vi är bara ca 27 stycken utbytesstudenter som läser juridik så vi kommer ha lektioner ihop med massa engelska studenter vilket jag tycker är toppen! 

 

Snart börjar livet här på ritkigt och jag är mycket taggad! Puss på er tills dess!! <3 

Mellan den 11/8 och 18/8 var jag och Siri på Santorini. Jag blev blixförälskad i den ön. Ö-livet var så ljuvt och skönt och vart man än tittade så var det vackert. Till och med dom ostylade bakgatorna bakom hotellen på väg till stranden där dom byggde vad mysiga, jag älskade att det var landet känsla på det. Santorini är en gammal vulkan och berg sträckte sig mot skyarna. I städerna hade man byggt hus på de enorma klipporna. Alla hus var grekiskt vita och blåa. Hur vackert som helst.

 

Dagarna gick åt till att sola och bada, äta god mat och njuda av ö-livet. Vi träffade ett par brittiska killar som var mycket trevliga, en hade fått tån trmpad på av en åsna så den var platt. En annan fick mig att skratta så magen bubblade och ville hålla min hand. Dom bjöd på middag i Fira där åsnorna gick på gatorna och grekiska delikatesser intogs på en genuin taverna där kön ringlade ner för gatan. Vi hade bästa bordet. På väg tillbaka till Perissa så lyssnade vi på egen komponerad house och drog ner fönstret för att ropa åt italienska inkastaren Victor på Bobs bar: "daaaaarling". Förkvällarna tillbringades på en av alla oändliga strandbarer, ofta lyssnandes på ett live cover-band, till exempel Farmer Boys eller Pop Farmers. Nätterna tillbringades på Beach Bar eller "crowded" som vi kom att döpa det då den heta Grekiska bartendern försäkrade oss om att stället skulle bli packat med folk runt midnatt. När Crowded hade stängt så smög man ner till stranden och satte sig på bortställda strandsängarna för att ingen ville sluta umgås. Ibland gick man till hotellpoolen för att ta ett nattdopp.

 

På stranden om dagarna fick vi sällskap av Britterna som var ö-bor året om. Där skämtade vi omkring och killarna hade en tävling om vem som kunde pruta mest hos alla oändliga strandförsäljare. Jag och han gick och shoppade och han vägrade sätta på sig dom supertrendiga lila badshortsen. Vi gick till hans väns butik och för en stund den morgonen kände jag mig som en ö-bo jag också. jag fick höra skvaller och jag blev välkomnad av hans vänner. För de visste att han hade ett stort hjärta och han värnade om sina relationer och sin ö och därför blev även jag välkomnad. På Beach Bar lärde jag känna fantastiska människor och sista kvällen var det som att komma till sitt favorit stammis-ställe. Alla ropade hej och jag fick kramar och pussades på båda kinderna med folk som jag sedan dansade hela natten med. Han gav mig världens finaste present som jag direkt stoppade i mitt vitrinskåp när jag kom hem. Vissa saker luktar fortfarande strand här hemma.

 

Sen var det dags att säga hej då till killarna och till ön jag blev fullkomligt kär i. Jag vet att jag kommer åka tillbaka, det finns inget annat, jag längtar redan. Jag drömmer och fantiserar om vårt återseende och tittar på biljetter tillbaka.

Mest av allt fick jag mersmak för vad världen har att erbjuda. Ett tag nu har jag varit trött på älskade Stockhlm och de människor som cirkulerar här. Allt de har att säga mig har jag hört förut. Nu längtar jag efter nästa stora äventyr, nästa fredag så åker jag. jag hoppas att jag kommer träffa intressanta människor och få känna mig som en del utav en ny stad och njuta av en ny spännande vardag. Men något som jag för allt kommer bära med mig är Santorini och lyckan jag känner i bröstet när jag tänker på Santorini, när jag återupplever minnena och när jag fantiserar om en framtid då jag får sitta i Fira och se solnedgången. Kanske är den lilla melankoliska pojken som spelade samma melodi om och om igen kvar nästa gång jag kommer dit igen. Kanske möts jag av honom i tajta jeans och flip flops nästa gång jag kommer dit igen. Vi kommer alltid att ha Santo!