Vi pratar om att åka till Amsterdam, jätte gärna vattenskalle. Då tog jag fram mina gamla amsterdam minnen. Minnen från den sommaren efter studenten då tre tjejer åkte ner till amsterdam och delade på ett tre kvadratmetersrum. En hade svinkoppor så hon fick sova på golvet. Vi hyrde cyklar och varje morgon cyklade jag till dansstudion för att dansa för min favritlärare Jay T från New York. Om dagarna cyklade vi vilse och upptäckte staden och om kvällarna roade vi oss allt annat än kungligt.

Sen kom jag att tänka på en riktigt rolig anekdot. Och inte den om när vi cirkulerar vilsna runt "snopptorget" i flera timmar, eller när vi tappar bort Elina på cykeln eller när vi spenderar en hel kväll med att konstant skratta, eller den med dom konstiga grannkillarna som låg i sitt rum hela veckan. Detta är en annan.

 Första kvällen hamnade vi på en liten mörk bar/klubb med en scen och strippstång vilken vi erövrade. När jag var svettig nog och fötterna gjorde ont så satte jag mig på en barstol och tittade på människor. Ensam svettig tjej på barstol är ett hett mål för amsterdams lokalbor och inte ens en minut senare så kommer det fram en kille och pratar med mig. Minns inte vad han hette, men han var mörkhårig, Holländare och började genast prata om hans framgångar. Han var tydligen en förmögen skodesigner och var tvungen att göra slut med sin flickvän för att hon bara var ute efter hans framgång. Han såg att jag var jordnära och inte alls ute efter hans framgång och att han skulle designa ett par skor till mig. Jag var som vanligt artig men orkade inte engaskera mig mer än så. En veckas semster är inte till för att träffa en pojkvän (vad än mamma säger varje gång jag åker till franskrike 2så kanske du träffar en fransman och får massa små franska barn). Iallafall. Vi avrunder kvällen och jag tänker inte mer på det, ny dag nya äventyr tills...

Fredag kväll då vi sitter på en stor uteservering mitt i centrum och funderar på vad vi ska hitta på för nåt och inte har nån som helst aning. Vår servirör har förälskat sig i Kerstin och springer fram och tillbaka till vårat bord och Elina känner sig allmänt sjuk. Tills jag kommer på leken att den som först frågar nån om vad vi kan göra vinner. Tävlingsmänniska som jag är vänder jag mig genast om och knackar första bästa granne på ryggen och om vänder sig en snygg uppenbarelse. Som dessvärre inte var så duktig på engelska och som blev lite tagen av mitt påhopp. Men det är ett killegäng som sitter vid bordet brevid med två Danskar, två Fransmän och en Tjeck. Efter lite snack över bordet s slår vi våra bord samman och all min uppmärksamhet går till att få den brutalt snygga fransmannen att uppmärksamma mig. (Måste jag tillägga att han gör det?) ;) Min uppmärksamhet vänder när jag plötsligt får syn skodesignern och inte bara får syn på utan han kommer fram för att ta våran order. Den mörkhåriga, framgångsrika skodesignern som måste hålla tjejer borta från hans framgång är våran servitör! Han berättar att det är hans jobb tills hans företag kommer på fötter. Grejen är att jag har inga problem men folk som jobbar hårt för sina drömmar men jag har ett problem med folk som ska låta andra tro att dom är sjukt rika och framgångsrika och att dom är någon annan än den dom utger sig för att vara. Tjejerna fnittrade, killarna fattade inte mycket och skodesignern försökte få mitt sällskap för resten av kvällen. Han var körd.

Resten av kvällen spenderades dansandes på klubben Paradiso, en klubb i en gammal kyrka, flirtandes med fransmannen som visade sig vara världens gentleman och en prefekt himmelspromenad där Baptiste viskade i mitt öra: "vos yeux brillent comme des milliers d'étoiles dans le ciel" = dina ögon skiner som tusen stjärnor i skyn.
Summan av kardemumman: låtsas inte vara någon annan, det är extremt avtändande. Våga stå för vem du är oavsett vad, du duger precis som du är!

 
Klicka på bilderna för att göra dom större!