Studentrapport
Partneruniversitet: University of Westminster
Institution vid Stockholms universitet: Juridiska institutionen
Varför valde du att studera utomlands?
Jag har alltid vetat att jag ville plugga utomlands, mest för att jag älskar att resa att upptäcka nya kulturer och att träffa människor från hela världen. När jag gick med i Juridiska föreningens internationella fadderi (och sedan även blev huvudansvarig där) så visste jag helt säkert att jag ville åka. Jag fick uppleva hur utbytesstudenterna i Stockholm hade det fast på hemmaplan och visste med säkerhet att jag ville uppleva samma sak fast på mitt egna utbyte!
Vilka kurser läste du och vad tycker du om kvaliteten på undervisningen vid värduniversitetet?
Jag läste två kurser första terminen: International Trade Law och Company Law. Andra terminen läste jag Film Law och Law and Culture. Utöver det så läste jag även två kurser som sträckte sig över hela terminen: Intellectual Property Law och Entertainment Law. Sammanlagt 60hp.
Jag tyckte överlag att kvaliteten var bra på UoW. Lärarna var engagerade och kunniga på sina områden. Jag tyckte att det mesta jag läste var mycket intressant, mest för att det skiljde sig ganska mycket från hur undervisningen ser ut hemma på Stockholm Universitet. Mycket har nog att göra med att England är ett common law system och det finns ingen lagbok man måste följa slaviskt.
Det som var negativt var att det var väldigt få undervisningstimmar. I de flesta ämnena (förutom film) så hade jag endast två undervisningstimmar per vecka. Det kanske är en knäpp grej att klaga på som utbytesstudent där tiden mest gick åt till att umgås och upptäcka men ärligt talat så kändes det lite väl slappt ibland.
Fick du tillräcklig information från värduniversitetet inför och vid terminsstart? (kurs- och välkomstinformation och speciella aktiviteter för utbytesstudenter)
Ungefär 10 veckor innan kursstart så fick jag ett email i veckan med information om allt man kan tänka sig; London som stad, hur det funkar med kurser, examination och betygsättning, packlista, information om sociala aktiviteter och viktiga datum. Det kändes mycket bra och organiserat. Dessvärre så var det inte fullt så organiserat när vi väl kom fram. Många datum och tider ändrades och viss information föll bort. Ibland kändes det som att utbytesstudenterna bara fick ”hänga på” de vanliga studenterna som började första året på UoW utan att nån riktigt hade koll på att vi fanns. De vanliga studenterna var i de flesta fall många år yngre och hade helt andra förväntningar och frågor än vad utbytesstudenterna hade. Det fanns ett ”Social Programme” som man kunde anmäla sig till långt i förväg som kostade ungefär 400£ med olika aktiviteter så som resor till York, Harry Potter studio eller rundvandring i London. Aktiviteterna var väldigt bra och roliga men skolan kändes inte så engagerad i det hela och det var svårt att lära känna andra människor då det inte fanns någon som styrde upp det hela. Skolan skickade med två studenter som mest höll sig för sig själva och inte gjorde något speciellt, kan inte ens minnas varken namn eller ansikte på dessa. Detta var en besvikelse för mig så jobbat så hårt med att ta hand om studenterna som kommit till Juridiska Institutionen i Stockholm. Även fast jag inte haft ovanligt spektakulära aktiviteter så har fokus legat på den sociala aspekten och att lära känna de andra utbytesstudenterna samt svenska studenter. Jag tycker att det saknades på UoW.
Hur bodde du och hur fick du tag på bostaden?
UoW är väldigt utspritt och har olika boende-campus och undervisnings-campus runt om i och en bit utanför London. Jag söke boende genom skolan och kryssade enbart i campus som låg nära där mina kurser skulle hållas. Till min förvåning så fick jag boende ute i Harrow som är ungefär 20-30 minuters färd utanför centrala London. Jag tackade nej och började leta på egen hand. Som tur var hade jag en vän som bodde i London och jag fick bo på hennes soffa den första månaden tills jag hittade en bostad. Standarden i London är mycket dåligt och man får betala mycket pengar för lite så det var svårt för mig att hitta något jag trivdes med inom min budget. Första månaden sprang jag omkring i London och kollade på olika rum och försökte komma underfund med vilket område jag ville bo i. I London bor nästan alla tillsammans med en eller flera flatmates vilket betyder att man bor i en vanlig lägenhet med flera rum tillsammans med andra som man inte känner och delar på toalett och kök. I London finns massa lediga bostäder så man kan komma dit samma dag och hitta nåt men det negativa är att mycket är dyrt och med låg standard. Jag sprang på ungefär 30 visningar och såg många ruckel eller ställen med konstiga flatmates. De rummen jag var intresserad av gick ofta till någon annan. Exakt en månad efter ankomt till London så hittade jag äntligen ett rum som jag tyckte om i ett område som heter Shoreditch som kan beskrivas lite som de hippa och trendiga kvarteren. Många säger att det är ”hipster-heaven” och jag kan inte låta bli att hålla med. Min lägenhet låg ungefär 10 minuter gång norr eller söderut till många nattklubbar, barer och cafeér och det var så skönt att kunna promenera hem efter de flesta utekvällarna. Jag bodde tillsammans med en kille som är musiker och DJ och vi funkade väldigt bra tillsammans. Är super-glad att jag hittade dit! Dessutom bodde jag nära ett av skolans boende-campus där många av mina vänner bodde, så det var positivt att snabbt kunna ta mig dit och även hem. Det tog mig ungefär 40min dörr till dörr att ta mig till skolan med kollektivtrafiken. När jag lärde känna staden bättre började jag cykla dit på ungefär 25 minuter.
Jag hälsade ofta på hos mina vänner som bodde på campus både inne i Marlybone och på Alexander Flemming i närheten av mig. Alexander Flemming har ett väldigt bra läge, rummen är helt okej stora och hyran är låg! Marylebone är beläget mycket centralt och är nybyggt, dessvärre är rummen pytte-små och hyran extremt hög. Säkerheten är stor på Marylebone vilket inte alltid är bra, det kändes många gånger som att man inte var vuxen utan på läger när man var där då säkerhetsvakterna hade för mycket koll och för att man inte hade frihet att bjuda över vänner eller så utan att behöva ”skriva in” vännerna och fixa eventuellt övernattningspass. Dessutom så var det brandövning varje torsdagsmorgon vilket många tyckte var irriterande i längden.
Hade du tillgång till bibliotek, studiematerial och datorer? Fungerade det bra?
Som student på UoW fick man ett personligt studentkort som funkade som passerkort för att ta sig in och ut ur alla campus, bibliotekskort och utskriftskort. Kortet gav tillträde till alla olika campus och alla campus olika bilbiotek och datasalar. Biblioteken hade ofta många exemplar av alla böcker och då vi inte hade satta kursböcker utan enbart rekommenderad kurslitteratur så fanns det alltid något man kunde hitta och läsa. Under mitt år på UoW köpte jag endast en kursbok. Det var väldigt billigt att skriva ut och kopiera och studentkortet kom med 20£ har jag för mig och under året behövde jag aldrig fylla på kortet men det fanns både reception och automater där man kunde göra det. Man fick även personliga log-in uppgifter och en skol-mail dit all viktig information kom. Med inloggningen kunde man använda skolans många datorer samt surfa trådlöst. Det var samma inloggning till alla elektroniska tjänster man använde sig utav.
På vilket språk bedrevs undervisningen? Gick du någon förberedande språkkurs eller förberedde dig på något annat sätt? Hur skulle du värdera dina egna kunskaper i undervisningsspråket och hur tycker du att det gick att följa undervisningen?
Då jag studerade i England så är det ganska självklart att undervisningen bedrevs på engelska. Personligen var jag väldigt duktig och säker på min engelska innan jag flyttade till London och jämfört med studenter från många andra länder så var svenskarnas engelska mer avancerad. Det som var lite klurigt i början var alla juridiska termer som man aldrig hade hört förut. Jag tycker dock att man kom in i det väldigt fort och det var inga problem efter ett tag. Precis som hemma fick man slå upp vissa ord ibland för att förstå sammanhanget. Vi utbytesstudenter var ofta nervösa innan examination att vi inte skulle förstå innebörden utav en examinationsfråga men det var inget att vara nervös för heller visade det sig. Det som var mest knepigt var alla olika brittiska dialekter man stötte på. Till exempel så hade jag en professor från Skottland som var svår att förstå ibland. Men man kom in i det också och många av professorerna hade överseende med detta.
Var det dyrt eller billigt att leva där? I vilken utsträckning täckte ditt eventuella stipendium dina kostnader?
Att bo var väldigt dyrt i London men att leva var lite billigare än hemma i Stockholm/Sverige. Som student fanns mycket studenterbjudanden och man hittade alltid gratisaktiviteter man kunde gå på och listor att skriva upp sig på inför utekvällar. De flesta museer är till exempel gratis och det finns massa olika organisationer som ordnar resor och aktiviteter för studenter.
Kollektivtrafiken är väldigt dyr. Även med studentrabatt så kostar ett månadskort ungefär 70-80£ och detta endast i zon 1-2 (hela London är zon-indelat). London är ganska cykelvänligt och man kan spara både tid och pengar när man väl lärt sig staden och om man vågar ge sig ut i vänstertrafik. Trafiken kan bli ganska hektisk och jag rekommenderar starkt att hitta genvägar på små vägar samt att cykla med hjälm! I övrigt så är London väldigt gång-vänligt och man lär sig ganska snart att det faktiskt är snabbare att gå mellan vissa tunnelbanestationer än att byta tåg eller åka buss.
London är fyllt med olika marknader där man kan köpa livsmedel väldigt billigt, ta reda på vart din närmsta marknad ligger och bunkra upp varje vecka.
Jag tyckte att studielån, bidrag och stipendium räckte väldigt bra. Då man umgås mycket med studenter så har man ju likasinnade människor omkring sig som behöver spara på budgeten. Men jag tyckte inte att jag behövde snåla överdrivet mycket utan gjorde det jag ville under tidens gång.
På vilket sätt tycker du att du har utvecklats under utbytesstudierna? (akademiskt, språkligt, kulturellt, personligt, etc)
Jag tycker att jag i första hand har utvecklats akademiskt. Det var så oerhört nyttigt att komma bort från samma människor, examinationer och plugg man sett i några år. Det är så enkelt att hamna i ett fack eller i slentrian hemma. På UoW var klasserna små, det var ofta en vänlig ton i klassrummet överlag och man var inte dum om man sa nåt fel eller kom med någon fråga. Lärarna på UoW såg en och tog hänsyn till en och man var aldrig en i mängden som det ibland känns på Stockholm Universitet med så många studenter, kurser och professorer. På UoW skulle jag kunna gå till varje professors kontor och han/hon skulle känna igen mig, samma stämning råder inte på Stockholms Uni. Därför var det enklare att ta för sig på UoW och därav utvecklas.
Jag har även utvecklats väldigt mycket som person. Jag var väldigt mån om att försöka vara öppen för alla och träffa människor från hela världen när jag kom dit. Även fast det gick andra svenskar på skolan så såg jag till att i första hand inkludera andra till min umgängeskrets. Jag tror att det är oundvikligt att utvecklas som person om man åker på utbyte. Att komma till en ny stad, nya människor och ny kultur är utvecklande i sig. Att sedan stanna där en längre tid och försöka göra det till ett nytt hem är utmanande. Det var många gånger jag kände mig ensam och liten. Men det var fler gånger jag kände mig energifull och extremt lycklig. Så många gånger under åter har jag haft ett lyckorus i maggen och tänkt för mig själv att ”det här är livet”.
Har du några tips och råd att ge andra studenter som funderar på att åka på utbyte till samma universitet?
Jag skulle säga gör det! London är för det första en fantastisk stad och universitetet är bra! Var dock beredd på att det är en stor stad och att det ibland kan vara svårt att hitta en gemenskap eller en fast punkt. Det finns liksom inte en lokal student-pub dit alla går och man vet att man kommer träffa på nån man känner. Med detta säger jag inte att det inte finns några student-pubar på UoW det finns det, men London är så ofantligt stort att man ofta lämnar skolan och alla åker åt sina olika håll. Bor man inte på campus så kan det vara bra att lära känna folk som gör det då det är där de flesta vänskapsbanden knyts. Man blir lite av en outsider om man inte bor på campus. Däremot så bildas det snart massa grupper på facebook där man kan hålla reda på vad som händer och ofta blir bjuden till olika event såsom förfester etc. Var inte rädd att bjuda in dig själv. Var inte heller rädd för att vara öppen mot alla. De som är dina vänner i början av året kanske inte alls är de som vinkar av dig när det är dags att vända hem igen.
Signa upp på ”Social Programme” om du känner att det är något du vill göra och kanske speciellt om du är där i en termin bara. Annars så är det billigare att göra vissa av aktiviteterna på egen hand. Även fast London är en stad som har allt och att man varje dag kan göra något man aldrig gjort tidigare i sitt liv så försök ta dig utanför och se resten av England. Då kommer du märka vilken enorm skillnad det är på metropolen London och den typiskt brittiska kultur som finns omkring.
Framför allt, ta chansen att åka! Det är en once in a lifetime opportunity och även om det verkar läskigt att lämna allt man vet och känner, så lämnar man det för ett äventyr som man aldrig kommer glömma i hela sitt liv!
