Snezana

Instead of just being blah, why not continue this breathtaking, passionate, dramatic lovestory with more drama. Put passion on top of passion, take our breaths away even more. I don't wanna be blah with you, we are not ordinary, we are something no song could ever describe, no feeling a thousand butterflies flying togeter could ever bring out. Is there a more unique word then unique, if there is that is us. I am not sorry for bringing the drama, I just wish you could top me. I just wish you cared. Do you care? I'm waiting for a sign..

Detta är förra året och min bakgrundsbild på mobilen. Blir så glad varje gång, dessa killar betyder mycket för mig och  lite till! Who need lovers when your friends are yours.

Idag är en stjärnklar natt i Stockholm. Det betyder att det är mörkt om nätterna och att hösten är påväg men det gör inget. Jag älskar stjärnor. Jag stannade upp i min promenad hem och tittade, jag fann också en stjärna som lyste så klart att det måste ha varit en planet jag såg. Jag gick hem, tittade på stjärnorna och tänkte på kärlek. Idag har jag varit på bio och blivit kär, kär i den kärleken som uppstod i filmen. En kärlek som man säkert också bara kan hitta på film och det är därför den är så unik och ouppnårlig.

Jag blev kär i att kärleken hittades i den mest otippade på jorden. Att den uppstod ur en vänskap och i någon man vet finns där för en när allt man behöver är någon som säger att den finns där för dig. En kärlek som va så knäpp och fnittrig men också djup och passionerad. En kärlek där man visste att man var den enda, en jag blir galen för att jag vill ha dig kärlek. En kärlek där man kan vara sig sjäv, i gott och ont, bli förlåten och ändå älskad.

Sen log jag när jag tänkte att den kommer. En dag kommer den komma, det säkraste kärleken i värden, den varje människa på jorden förtjänar. Då kommer jag veta det. Då kommer jag känna att det är på riktigt och att jag är den enda i världen och det förtjänar jag. En kärlek som man kan leva utan men att man inte vil det.
Tills dess ska jag inte leta, jag ska skratta och le tills mitt leende endag besvaras.

Gonatt xx

"När vet man att det är slut?"
"Kanske när man är mer kär i sinna minnen än den man har framför sig."

Sjukt länge sen jag skrev. Kan skylla på att det är sommar och full rulle i livet. På sommaren försvinner alla rutiner och allt är en stor bubbla man lever i tills hösten börjar göra sig påmind (typ nu).

Sen jag skrev har jag hunnit med en massa saker. Jag har varit på Oxegen festival och sett massa underbar musik bla. Beyonce och Friendly Fires som båda toppar min lista över bästa liveakter. Turistat i dublin. Fått massa konstiga bett på kroppen.
Spelat massa musikal ute på fjäderholmarna. Festat i ett sommar Stockholm som är så underbart. Åkt till Malaga och solat badat och blivit rånad.
Varit på sjukhus.
Spelat ännu mer musikal. Hunnit med lite fashionweek.
Tagit körkort. Shoppat.
Och börjat planera inför hösten.

Hösten är varmt välkommen för tillfället. Idag har jag skrivit massa att göra listor och det är okej att dom är fyllda till max. Missförstå mig rätt, sommaren har varit riktigt rolig och absolut underbar men man kommer till en punkt där man inte kan spåra längre.

Jag ser fram emot hösten och att börja om på nytt. Hösten är alltid en nytändning. Detta ska vara ett år då jag fokuserar på mig själv och gör allt det jag vill göra. Dansa, plugga, träffa människor etc. Denna höst är min.
Jag längtar efter att ta på mig mina Fillipa K stövlar en vecker höstdag då löven färgats röda men fortfarande håller sig fast vid träden. Att dricka varm choklad i gamla stan med intressanta människor. Att dansa sig svettig i en varm danslokar och känna lyckorus. Att organisera och jobba. Ja hösten känns inte så panikartad längre som den gjorde för två månader sen.

Jag har väl insett att när ett fönster stängs öppnas en dörr, det är ingen idé att hänga kvar vid det förflutna när det finns en oupptäckt framtid att kasta sig in i. Mycket roligt att planera men också att inte glömma att planera för det oplanerade. Lämna stunder över för spontana händelser, inte vara rädd för att öppna sig för nya människor, eller för att ta farväl av dom som inte längre fyller en funktion i ditt liv. Hålla fast vid dom man vill och låta andra gå, kanske för bara en liten stund eller för resten av livet.

Det som fanns förut kommer alltid finnas kvar i minnet och i hjärtat men sakta så går livet vidare och förut blir allt svagare. Det är alltid konstigt att komma tillbaka till en verklighet där den inte ser ut som man är van vid. Några av människorna man brukade omge sig med finns inte kvar medans nya bekantskaper formas. Plötsligt är det dags att välja egna kurser i skolan och ingen säger längre åt dig vad du ska läsa om. Det är dags att besluta om viss studietid ska läggas utomlands eller vad man ska ha för praktik.

Ja, till hösten kommer man tillbaka till verkligheten men det spännande är att verkligheten aldrig ser likadan ut!

Nu babblar jag i nattmössan märker jag. Men jag babblar för mig själv. Något som jag också ser fram emot nu är att avfokusera på sociala medier och fokusera på social kontakt. Och med dom orden säger jag gonatt och jag vet inte för hur länge...






Forever